Höga trösklar för studier mitt i arbetslivet

I kölvattnet efter den parlamentariska pensionsgruppens överenskommelse om att höja pensionsåldern skvalpar ett problem som behöver hanteras: nämligen att förändring och omställning mitt i arbetslivet försvåras genom att studier efter arbetslivsinträdet i praktiken är dyrt och krångligt.

På en samhällelig nivå handlar frågan om omställning och anpassningsförmåga. Under 1900-talet har Sverige gått från en jordbruksekonomi till en avancerad digitaliserad tjänsteekonomi. Det är vanskligt att spå i framtiden, men inga tecken tyder på att utvecklingens hjul kommer att snurra långsammare de närmaste decennierna.

På en individuell nivå handlar frågan bland annat om utveckling och att skapa nya möjligheter. Tänk på de situationer där du kan behöva studera efter ditt arbetslivsinträde. Du kan ha jobbat i några år och märka att du behöver komplettera din utbildning för att upprätthålla utbildningens relevans, vilja ta nästa steg i karriären men sakna en pusselbit i utbildningen, vilja byta yrke helt och hållet, måste byta yrke på grund av skada eller sjukdom, blivit arbetslös, etc.

Du har goda möjligheter till ledighet för studier, men hur ska du försörja dig? För väldigt många är det dyrt att studera mitt i arbetslivet i termer av förlorade inkomster och kostnader för studielån, i många fall kostnader för nya studielån. I flera fall är det inte säkert att man kan räkna hem inkomstförlusten och kostnaderna för studielånen i ökade inkomster efter studierna.

För den arbetslöse och den sjukskrivne finns det hinder i regelverken för arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen som begränsar möjligheterna att studera och förbättra sina möjligheter till återinträde på arbetsmarknaden. I studiemedelssystemet finns begränsningar för hur länge du får studera med studiemedel och till och med vilken ålder du kan få studiemedel.

Sammantaget höjer dessa begränsningar tröskeln för många att studera efter arbetslivsinträdet. Ska vi jobba längre är det sannolikt en mycket bra idé att öka möjligheterna för samtliga arbetstagare att byta karriär mitt i arbetslivet, bygga på sin utbildning och återinträda i arbetslivet genom att underlätta studier – det vill säga i största möjliga utsträckning sänka trösklarna för studier.

Det här är inga nyheter för den som är insatt i problematiken, men i all ödmjukhet, och för att underlätta det fortsatta arbetet har jag förberett några förslag som vem som helst är fria att inspireras av och använda i sina funderingar:

*I studiemedelssystemet behöver vi ändra balansen mellan bidrag och lån för studier senare i livet eller för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. I dagens studiemedelssystem kan en person som studerar vid universitet eller högskola få 723 kronor i veckan i bidrag och låna 1820 kronor i veckan. En alternativ modell för studiemedelssystemet är en omvänd balans mellan bidrag och lån efter en viss ålder, eller en trappstegsmodell där totalbeloppets lånedel minskar med stigande ålder.

*Den som är arbetslös eller sjukskriven behöver större möjligheter att få en varaktig försörjning och återinträda i arbetslivet. I dagens arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring finns det möjligheter att studera med bibehållen ersättning, men både längden och omfattningen på studierna är begränsade. Om dessa begränsningar tas bort får var och en som befinner sig utanför arbetslivet fler möjligheter att förbättra sina chanser att komma tillbaka. Naturligtvis ska detta ske under förutsättning att en arbetssökande är aktivt arbetssökande och att studierna inte står i konflikt med andra aktiviteter i arbetssökandet eller en sjukskrivens rehabilitering.

*Sist men inte minst så finns det anledning för fack och arbetsgivare att fundera på om vi kan komma överens om ytterligare lösningar som underlättar omställning mitt i arbetslivet och uppmuntrar till studier.

Det finns ett stort värde i en övergripande samhällskonstruktion som uppmuntrar till utveckling, studier och fortbildning i arbetslivets alla skeden. För samhället finns det stora vinster med att skapa förutsättningar för att klara av omställning och strukturomvandlingar och för individen skapas möjligheter till självförverkligande, karriär och utveckling – det är en bra idé att montera ner de trösklar som lägger hinder i vägen för både samhällelig och individuell utveckling.

Joakim Lindström, utredare OFR,  23 januari

 

 

OM BLOGGEN

Våra bloggare

Cecilia Curtelius Larsson

Pensions- & försäkringsexpert

Eva Fagerberg

Kanslichef / 1a ombudsman

Lars Fresker

Ordförande

Erik Hallsenius

Arbetsmiljöexpert

Karin Lundmark

Kommunikationsansvarig

Svante Uhlin

Pensions- & försäkringsexpert