Uppdrag i balans – dokumentation från OFRs webbinarium

Nu finns en sammanfattning och talarnas presentationer från webbinariet  “Uppdrag i balans”! Webbinariet hölls den 22 oktober och handlade om balansen mellan krav och resurser i vardagen som konsekvens av styrningen i offentlig sektor. Nu finns webbinariet också här så att du kan titta på det i efterhand! Medverkade gjorde Åsa Plesner från Tankesmedjan Balans, Tom Karlsson från Göteborgs universitet och Penilla Gunther som tidigare varit politiker både i kommun och riksdag. OFRs arbetsmiljöexpert Erik Hallsenius modererade.  

Seminariet i sammanfattning 

Erik Hallsenius välkomnar de dryga 50 deltagarna med en utläggning om temat ”uppdrag i balans” och ger sin personliga analys, nämligen att vi under lång tid på olika sätt ökat kraven på anställda i stora delar av offentlig sektor. Genom mer drivna politiskt satta mål, ökat medborgarinflytande, ökad granskning med efterföljande krav på transparens och dokumentation har kravmiljön blivit både större och mer komplex, menar Erik. Samtidigt har diskussionen runt ”budget i balans” och krav på effektiviseringar lett till att resurssidan antingen krympt eller inte följt med. Begreppet ”uppdrag i balans” är format som en sorts kontrapunkt till ”budget i balans”.  

Med detta som bakgrund bjuder Erik in de tre medverkande att ge var sin inledning på temat. Åsa Plesner ger en bakgrund utifrån frågan ”Vad kan en fackförening göra åt frågan?”. För att komma dit för Åsa ett resonemang om hur resursbrist i sektorn uppstår med beslut på systemnivå, medan behovet av balans mellan krav och resurser är vitalt för individens hälsa. Mellan högsta ledning finns olika nivåer, i Åsas presentation (schematiskt) arbetsplats och kommun/region. Är systemet ur balans så fortplantar sig obalansen till slut till individen, som får en ohållbart pressad arbetssituation.  

Hon menar att i en traditionell facklig logik finns fackliga maktmedel i att påverka produktionen, vilket då också hotar ekonomin och kan tvinga fram bättre villkor på arbetsplatsen. Den fackliga logiken i offentlig sektor haltar, dels för att en påverkad produktion inte påverkar ekonomin, dels för att krav och resurser bestäms utanför organisationen. Kraven genereras i Åsas analys i första hand på systemnivå(ex styrdokument, debatt och förväntningar och professionell standard) medan resursbeslut (skattebeslut, avtalsförhandlingar, budgetprioriteringarfattas på andra nivåerArbetsmiljöarbete bedrivs i en tredje, oberoende nivå. kravspåret krävs ständiga förbättringar medan resursspåret präglas av gradvisa åtstramningar. Detta lämnar arbetsmiljöspåret utan åtgärder som har samband med de spår där problemen genereras. 

Åsas presentation

 

Tom Karlsson ger sin inledning rubriken “Kostnadseffektivitet som problem”. Tom beskriver effektivitet i offentlig sektor som ett begrepp som kommit i onödigt vanrykte. Effektivitet är i grunden relationen mellan resurser och utfall. I offentlig sektor är det inte säkert att det bästa sättet att mäta effektivitet är att mäta resursanvändning, eftersom varken små eller stora utgifter i sig är tecken på effektiv verksamhet. Inte heller är hög output alltid bästa alternativet. Bedömningen måste i stället handla om relationen mellan det som ska uppnås och hur det uppnås. De svårmätta effekterna av insatser i offentlig sektor, som goda kunskaper eller ökad samhällsgemenskap, lämnas utanför bedömningen.  

Slutligen visar Tom tre områden som genererar problem i sektorn. Först är att vi i alltför stor utsträckning ägnar uppmärksamhet åt att täcka kostnader och sällan gör faktiska effektivitetsbedömningar eller bedömningar av alternativkostnaderBudgettänkandet innebär att vi låser in verksamheter i korta cykler och skapar behov av att spara tidigt och spendera sent. Den som sparar blir straffad genom minskad budgetSlutligen tillåts uppdragen svälla och tätnagenom att styrningen är djupt involverad i detaljer. Dessa tre skapar tillsammans  problem med att lösa uppdragen, såväl på organisations- som individnivå. 

Toms presentation

 

Erik bjuder in Penilla Gunteri samtalet med undran hur den här frågan ser ut inifr ån den politiska domänen. Penilla inleder med en reflektion över hur viktigt det är som politiker, att sätta sig in i den verksamhet som man ska styra – något som försvåras av att merparten av Sveriges politiker är fritidspolitikerDet är inte ovanligt att man kommer in i uppdragen med orimliga förväntningar. Politikernas utbildning är en nyckelfråga. De händer att man möter drivna tjänstemän och att man sitter närmast i knät på dem. Dialog och kommunikation är grunden.  

I den följande diskussionen blir effektivitetsbegreppet centralt. Åsa Plesner skissar upp några konfliktlinjer.  En där man håller uppe eller ökar kraven, men minskar resurserna, då uppstår ett odefinierat effektiviseringskrav till skillnad från ”riktig” effektivisering, där man faktiskt hittar vägar att upprätthålla kvalitet till samma kostnadEn vinkel in i frågan är att välja mellan att hålla nere ambitionerna  – sikta på ett basutbud eller att upprätthålla resurserna.  

Tom  Karlsson faller in i Åsas diskussion med en diskussion om hyveln som ett svenskt standardredskap. ”Vi hyvlar nästan alltid på budgetsidan” något som blev vanligare när vi gick in med rambudgetering. Vi skapade förutsättning för att begränsa kostnadssidan men vi har inte fokuserat på att det ger konsekvenser på vad vi vill ha för typ av välfärdDet stora problemet är nog att vi lägger på mer uppgifter utan nya resurser. Dessa tas genom att skära i det redan befintliga. Ur ett teoretiskt perspektiv kan osten ta slut.  

Erik Hallsenius riktar fråga till Penilla Gunter: ”I de diskussionerna som föregår politisk beredning – finns då perspektivet kring vad verksamheten klarar av med?” Hennes svar är jakande ”om det finns underlag som man kan ta del av” och hon för tillbaka diskussionen till uppföljning. Om man som politiker inte får en utvärdering så är det svårt att bedöma. Bland annat saknas återrapporteringen från det systematiska arbetsmiljöarbetet (SAMsom del i underlaget för politiskt beslutsfattande och kunskapen om SAM fattas hos nämndordförande och liknande. En tittare påpekar att de årliga redovisningarna av SAM rapporteras till politikerna, men att de inte förvaltas. Penilla bekräftar, men menar att den informationen dels måste lyftas på ett annat sätt, dels måste tolkas av ansvariga chefer.  

Finns det en risk att effektivtsbegreppet riktar för starkt fokus på  output och överskuggar till exempel arbetsmiljö. Nej säger Tom. “Om man lägger in kvalitet, hälsa och arbetsmiljö i effektivitetsbegreppet (inte minst för att personal med ohälsa kostar) så ska det problemet inte uppstå”. Det mest effektiva man kan göra, enligt Tom, är att ta hand om sin personal.

Men ”ja” säger Åsa, och hänvisar till exemplet Västra Götalandsregionen, där man på regionstyrelsenivå fattat beslut om en minskad ram om en procent för varje år med instruktionen att nämnder och styrelser ska besluta om strategiska, specifika besparingar som inte ska läcka över till personalenSedan blir praktiken sådan att man inte hittar saker att avveckla eller effektiviserautan man kör på med mindre resurserBesluten fattas efter det av fritidspolitiker, på underlag från tjänstepersoner utan politiskt ansvar, och resultatet blir en räcka dokument som inte håller ihop logiskt 

Åsa hoppas kunna tända små lokala eldar, inte för att lösningarna finns på lokal nivå, utan för att de många lokala uttrycken för att situationen är ohållbar gör den större diskussionen på nationell nivå möjlig. Konflikt behöver ibland synliggöras. Det blir vanligare och vanligare att fackförbund ställer sig oeniga till budgeten. Åsa uppmanar facken att koppla samman alla de oenigheterna centralt, för att visa var problemen finns.  Med detta gjorde Åsa det sista inspelet innan Erik tackade av medverkande och deltagare.  

I chatten fanns ett antal inspel till undersökningar, informationsmaterial och liknande, samt ett antal lokala erfarenheter, som vi tar med in i arbetet i OFRs arbetsmiljönätverk.  

Utöver föredragningarna kom Åsa med dessa lästips;

och  på temat ”hur vänder vi det här”; 

  • Jane McAlevey – No Shortcuts, en bok om strategier för facklig organisering  
  • Leslie Crutchfield How Change Happens, en bredare med ett bredare anslag om vad som utmärker framgångsrika sociala rörelser  

Toms lästips återfinns i hans presentation.