OFR/S,P,O  fortsätter att kämpa för bra pensioner

Allt innehåll i ett avtal ska vara klart innan vi skriver på

Vi hade under våren lyckats förhandla fram många bra delar i ett framtida pensionsavtal men det var långt ifrån färdigt i juni. Vi såg ingen anledning att skriva på något bindande avtal före sommarsemestrarna. Så bråttom var det inte och det som låg på bordet hade med all säkerhet legat där i augusti när förhandlingarna skulle återupptas.

När det finns många viktiga frågor kvar att förhandla och när Arbetsgivarverket inte varit tillmötesgående, undvikit diskussion eller misslyckats med att presentera egna lösningar är det inte läge att skriva under ett avtal eller något som binder oss på något sätt. Inget ska vara klart förrän allt är klart.

Ett pensionsavtal är det mest komplicerade avtal som finns på svensk arbetsmarknad. För att det ska bli det bästa möjliga pensionsavtal för medlemmarna och för att man ska kunna göra någon bedömning av att det blir det när man skriver under, så måste allt vara klart. Det innebär att såväl materiella villkor som tekniska lösningar måste vara lösta.

I juni hade vi inte ens fått diskutera våra viktigaste frågor. Att skriva under något hade dessutom allvarligt försvagat vår förhandlingsstyrka. Saco-S och Seko valde att skriva på i juni och Arbetsgivarverket har därför i nuläget valt att enbart förhandla med dem. 

Ett hållbart arbetsliv förutsätter reell möjlighet att gå ner i arbetstid och möjligheter att under yrkeslivet kunna byta arbetsuppgifter för att fortsätta att orka arbeta efter 65 år.

Fler och fler kommer att få arbeta längre för att kunna behålla nivån på den allmänna pensionen och tjänstepensionen. Det i sin tur ställer krav på att man ska orka arbeta längre.

En viktig faktor blir då möjligheten att kunna gå ner i arbetstid utan att det får negativa konsekvenser för pensionen.

Vi har lyckats att förhandla fram en extra premie på 1,5 % av lönen vilket är väldigt bra. Det räcker inte med det. Inflytandet över när någon vill gå ner i arbetstid och hur mycket måste också regleras på ett tydligt sätt. Här vill vi fortsätta förhandla så att pensionsavtalet innehåller ett inflytande för medlemmen över när och hur mycket man vill gå ner i arbetstid.

Vi som parter måste också ta ett ansvar för att skapa förutsättningar för de anställda att kunna orka fortsätta arbeta efter det att man fyllt 65 år. Vi måste skapa stöd och möjligheter för den anställde att kunna ändra riktning under sitt yrkesliv, byta arbetsuppgifter och bidra till den anställdes möjlighet att vara konkurrenskraftig. Vi måste skapa arbetsmiljöer som minskar risk för sjukdom, såväl av fysisk som psykosocial natur. Detta är en fråga som måste prioriteras och där staten inte får komma på efterkälken. Både på politisk nivå och hos arbetsmarknadens parter på andra sektorer är det här en mycket viktig fråga.

Den arbetsgivare som inte skapar ett hållbart arbetsklimat och förutsättningar för att orka arbeta längre kommer inte vara en attraktiv arbetsgivare i framtiden. Sverige och svensk ekonomi och utformningen av det allmänna pensionssystemet kommer i framtiden att kräva att man arbetar längre och då måste förutsättningar skapas för att göra det möjligt. Det är förvånande att Arbetsgivarverket inte visar något som helst intresse för detta.

Pensionsavtalet får inte vara diskriminerande

De 1,5 % som vi lyckades förhandla fram som en extra pensionspremie för att bland annat möjliggöra att kunna trappa ner mot slutet av arbetslivet, får självfallet inte vara diskriminerande. Arbetsgivarverket vill att premien ska basera sig på den kontant utbetalda lönen varje månad avgiften, vilket skulle betyda att premien skulle bli lägre eller helt försvinna under perioder då den anställde är föräldraledig eller sjuk. Det är diskriminerande och dessutom otidsenligt. Detta är oacceptabelt för oss. Alla anställda måste kunna tjäna in tjänstepension under hela sin anställning, eftersom det har så stor betydelse för den framtida pensionen hur mycket som betalas in i premier.

Bra villkor i staten för att kunna konkurrera och behålla framtida arbetskraft

Utformningen av den allmänna pensionen gör att de som är yngre måste arbeta längre. De med höga löner över kanske 40 000 till 50 000 kronor per månad som till exempel många experter och specialister, måste i det avtal som nu har skrivits under av Saco-S och Seko arbeta orimligt mycket längre för att lönetappet inte ska bli alltför ekonomiskt kännbart när de väl går i pension. Detta beror inte minst på hur lönenivåer och lönestrukturer är utformade i staten, med i många fall relativt låga lönelägen i början av yrkeslivet och högre löner först i den senare delen av karriären. För oss är det viktigt att hitta lösningar som skapar vettiga pensioner även för dem med höga löner. Vi anser att det är alldeles nödvändigt för att staten ska kunna vara en attraktiv arbetsgivare för framtidens arbetskraft. För att vara det krävs bra anställningsvillkor och där är tjänstepensionen mycket viktig.