Laval-utstationering

Bakgrund

John Monks har skrivit brev till kommissionens ordförande J M Barroso om Laval-fallet. I brevet betonar han att utfallet i denna fråga är av största betydelse för hela den europeiska fackföreningsrörelsen och att kommissionen har fler uppgifter än att prioritera den interna marknaden. Han framhåller att den nordiska modellen har visat sig mycket framgångsrik när det gäller att kombinera global competitiveness with high levels of social welfare and environmental sustainability. Han avslutar med att uppmana kommissionen att iaktta stor varsamhet och inta en balanserad hållning när det gäller kommissionens inlaga till EG-domstolen i Laval-fallet.

Norska LO har i ett brev till den norska regeringen uppmanat denna att intervenera i EG-domstolen, gärna i samarbete med den svenska regeringen. (2006-01-23)

De parter som är berörda (d v s Byggnads, Elektrikerförbundet samt Laval un Partneri) har nu lämnat in sina inlagor till EG-domstolen. Därutöver har Sverige, Norge, Danmark, Finland, Tyskland, Belgien, Frankrike och Österrike yttrat sig som medlemsstater. EU-kommissionen har också som alltid yttrat sig.

De till domstolen inkomna yttrandena är inte offentliga utan medlemsstaterna avgör själva om de vill offentliggöra dokumentet eller ej. Parternas yttranden liksom även de flesta övriga, inklusive det svenska, har offentliggjorts. Sveriges yttrande stöder arbetstagarparterna i tvisten. Detta gör även Frankrike, Finland, Danmark, Tyskland, Österrike och Belgien.

Kommissionens yttrande, som inte offentliggjorts, har dock kommenterats av Margot Wallström. Hon konstaterar att det enligt yttrandet inte finns någon motsättning mellan den svenska kollektivavtalsmodellen och EG-rätten samt att frågan om de fackliga kraven skulle gå utöver vad som gäller enligt EU:s utstationeringsdirektiv ska avgöras av svenska domstolar och inte av EU. Målet beräknas kunna avgöras under 2007. (2006-03-06)

EFS har i det så kallade Viking-fallet, som rör utflaggning av färjan Rosella från finsk flagg till estnisk och är ett parallellfall till Laval, skrivit brev till kommissionens ordförande Barroso och i princip framfört samma synpunkter som gjordes i brevet om Laval. Kommissionen ska yttra sig till EG-domstolen före april månads utgång. (2006-04-19)

Laval-målet är nu utsatt till muntlig förhandling i EG-domstolen i Luxembourg den 9-10 januari 2007. Det är inte känt om den svenska regeringen avser att ändra instruktionerna till sitt ombud i målet. (2006-11-24) 

Den 9 januari hölls en muntlig förhandling i det så kallade Laval-målet.

Målet handlar om förhållandet mellan rätten att använda fackliga stridsåtgärder för att driva igenom ett nationellt kollektivavtal med ett utländskt företag och den fria rörligheten för tjänster. Den svenska regeringen försvarade den svenska modellen med kollektivavtal vid de muntliga förhandlingarna i EU-domstolen.  Sverige fick dessutom stöd från elva andra medlemsländer och, något oväntat, från kommissionen. Kommissionen ansåg att de av arbetsgivarna åberopade fördragsreglerna om fri rörlighet av tjänster respektive etableringsrätt som ett hinder mot fackliga stridsåtgärder inte kan åberopas i målet.

Ett förslag från generaladvokaten väntas i vår och dom från EG-domstolen tidigast i höst. (2007-01-29)

Byggnads blockad av det lettiska bolaget Laval strider inte mot EU:s fria rörlighet anser Generaladvokaten. Stridsåtgärder som fackföreningar vidtar måste dock vara motiverade med hänsyn till mål av allmänt intresse, till exempel skydd av arbetstagare och motarbetande av social dumping. Åtgärderna får inte heller vara oproportionerliga. Generaladvokaten anser att den svenska arbetsdomstolen ska pröva om villkoren i Byggnads avtal avsevärt bidrar till det sociala skyddet för utländska företags arbetare i Sverige.

Den slutliga domen kommer tidigast i slutet av året. Generaladvokatens förslag är inte bindande för domstolens beslut.(2007-06-04)

Den 18 december kom utslaget i Vaxholmsmålet. Enligt EG-domstolen har facket rätt att ta till stridsåtgärder för att motverka social dumping. Men fackliga stridsåtgärder innebär en inskränkning i utländska företags frihet att tillhandahålla tjänster och sådana inskränkningar kan bara godtas om syftet är att skydda arbetstagarna. Stridsåtgärderna får inte heller gå utöver vad som är nödvändigt. Enligt domen var de stridsåtgärder som Byggnads vidtog inte motiverade. Men det är fortfarande oklart vilka löner och villkor som kan krävas av utländska tjänsteföretag.

Det är den svenska arbetsdomstolen som ska avkunna dom i målet och pröva om Byggnads stridsåtgärder är förenliga med EG:s fria rörlighet för tjänster. Men EG-domstolen har fört vissa resonemang/tolkningshjälp om vilka krav som kan ställas på utländska företag. De anser den svenska modellen att införliva ”minimilöner” genom förhandlingar och kollektivavtal vara oförenlig med utstationeringsdirektivet. Man ansåg inte heller att Byggnads lönekrav var någon minimilön. För att kunna kräva kollektivavtalad minimilön måste den vara tillräckligt preciserad och tillgänglig för tjänsteföretaget.

Även Byggnads förmånligare villkor för arbetstid och semester underkänner domstolen då man anser dem vara längre gående krav än vad som framgår av utstationeringsdirektivet. Enligt domstolen är kollektivavtalen inte allmängilitgförklarade och därför behöver utländska företag bara följa de föreskrifter som finns i lag när det gäller arbetstid, arbetsmiljö och semester.

Domstolen underkände även den ändring som gjordes i MBL i början av 90-talet (Lex Britannia) som syftade till att motverka löne- och villkorsdumping och kräver likabehandling av svenska och utländska företag på svensk arbetsmarknad. Domstolen säger att stridsåtgärder som syftar till att undantränga befintliga kollektivavtal, i detta fall det lettiska, är otillåtna.

Domen verkar på kort sikt leda till att Sverige får mycket svårare att skydda sig mot social dumping och att skydda de arbetstagare som utstationeras hit med dåliga villkor. På lång sikt undergrävs den svenska kollektivavtalsmodellen eftersom domen ställer krav på att en medlemsstat som vill motverka social dumping måste ha lagstadgat minimilönesystem eller kollektivavtal med angivande av minimilön. Det blir också svårt att upprätthålla arbetslandsprincipen och principen om likabehandling av företag och anställda på svensk arbetsmarknad.

Från fackligt håll anser man att det krävs en ändring i Utstationeringslagen. Den svenska lagen måste tydligare tala om vad facket får träffa avtal om med utländska företag. Även Lex Britannia behöver ändras. Ett förslag är att göra som i Danmark vid konkurrens mellan två avtal ska där det bästa avtalet för arbetstagarna tillämpas.

Från att direkt efter domen sagt att det bara kan bli aktuellt att ändra i Lex Britannia säger arbetsmarknadsminister Littorin att det nu även kan bli aktuellt att ändra utstationeringslagen. Han kan nu tänka sig att ändra utstationeringslagen så att det tydligt framgår att svenska kollektivavtal ska gälla även utländska företag. Regeringen har bjudit in arbetsmarknadens parter till ett samråd den 28 januari om konsekvenserna av Laval-domen. (2008-01-25)

Regeringen och arbetsmarknadens parter träffades den 28 januari för att diskutera hur den svenska arbetsrätten ska ändras efter Laval-domen. På mötet enades man om att tillsätta en utredning som ska utföras i nära samarbete med parterna. Framförallt är det utstationeringslagen och Lex Britannia som ska ses över. Ännu har inget slutdatum för utredningen satts men arbetsmarknadsministern anser att det brådskar. Grundvärderingen som utredaren/arna ska utgå från är att avtal alltid är bättre än lag. Även direktiven till utredningen görs i samråd med parterna. De fackliga representanterna vill ändra lagen så att kollektivavtalen även gäller utländska företag på tillfälligt uppdrag i Sverige. Annars finns risk för social dumping och lägre löner. Arbetsgivarsidan vill att EG-domstolens utslag ska gälla, de vill urholka konflikträtten och införa minimilöner. Utredningen kommer inte att invänta AD-domen som tidigast kommer i slutet av året.

Många fackliga organisationer funderar också över domstolens krav på transparenta avtal med tydliga löner. De flesta förbund har en angiven lägsta lönenivå i avtalet, även om den kan vara otydligt formulerad som i Byggnads avtal som EG-domstolen kritiserade. Vårdförbundet har inte någon lägsta lön i avtalet men vill diskutera frågan med SKL i de pågående löneförhandlingarna.

Även i Danmark ska regeringen analysera konsekvenserna av Laval-domen. Den danska arbetsmarknaden bygger, liksom vår, på kollektivavtal. Oppositionspartier både till höger och vänster, tillsammans större än regeringskoalitionen, anser att oklarheterna måste redas ut innan det nya Lissabonfördraget kan godkännas.(2008-02-25)

Claes Stråth, som är generaldirektör för medlingsinstitutet, har utsetts av regeringen att utreda och lämna förslag till ändringar i svensk lagstiftning som behöver vidtas till följd av EG-domstolens beslut i Lavalfallet. Enligt direktivet ska utredaren komma med förändringar i utstationeringslagen, Det ska vara förslag som så långt det är möjligt innebär att de svenska kollektivavtalen får genomslag för alla som arbetar i Sverige. Utredaren ska också föreslå om Lex Britannia ska ändras, avskaffas eller ersättas. Lex Britannia innebär att det är tillåtet att strejka mot ett utländskt företag som arbetar i Sverige och vars anställda har utländskt kollektivavtal. Enligt EG-domstolen är det bara tillåtet att strejka om det handlar om hälsa och säkerhet för de utländska arbetarna, vilket enligt domstolen inte var fallet i Lavalmålet. Utredningen ska vara klar senast den 15 december. Från fackligt håll är man relativt nöjda med direktivet medan Svenskt Näringsliv är negativa då man menar att få av deras förslag tillgodosetts. De vill att utredaren ska överväga en proportionalitetsprincip och att utredningen allt för mycket styrs mot kollektivavtalslösningar, vilket de menar är tveksamt om det är förenligt med EG-rätten.

Den 3 april kom domstolen med ännu ett utslag i en arbetsrättslig fråga, det så kallade Rüffert-målet. En tysk delstat hade krävt att ett företag, för att få ett offentligt uppdrag, måste betala sina anställda minst den lön som gäller enligt kollektivavtalet på orten. Domstolen tolkade fallet som att det var den betydligt lägre nationella minimilönen som skulle gälla och inte den högre miniminivån som gällde i delstaten. Europafacket kräver efter domen att europeiska myndigheter bekräftar att EU inte bara är ett ekonomiskt projekt utan har som främsta syfte att förbättra för den vanlige löntagaren. EFS anser att domstolen har en alltför snäv tolkning av utstationeringsdirektivet och ignorerar direktivet om offentlig upphandling som tillåter sociala klausuler. Utstationeringsdirektivet var tänkt som ett minimidirektiv som skulle garantera utstationerade arbetskraft ett visst skydd, men det skulle också vara möjligt för fackförbund att ställa högre krav.

Europaparlamentet har beslutat att ta ställning till konsekvenserna efter EG-domstolens domar i Vaxholm-, Viking och Rüffert-målen. Det är sysselsättningsutskottet tillsammans med det juridiska utskottet som ska ta fram en gemensam rapport som sedan ska läggas fram för omröstning i parlamentet. Frågor som ska behandlas är bland annat strejkrättens status och konsekvenserna efter EG-domstolens domar samt maximi- och minimiregler för löntagare som tillfälligt arbetar i ett annat EU-land. Jan Andersson som är ordförande i sysselsättningsutskottet har av parlamentet utsetts till rapportör. Han anser att domstolen gjorde en felbedömning i Lavalfallet då strejkrätten är en grundläggande rättighet och som sådan ska väga tyngre än den fria rörligheten för tjänster. Dessutom anser han att domstolen tolkat in en ursprungslandsprincip trots att parlamentet med stor majoritet avvisade ursprungslandsprincipen vid behandlingen av tjänstedirektivet. Parlamentets betänkande är inte juridiskt bindande för EU men de kan i ett uttalande be kommissionen att lägga fram ett nytt förslag. Omröstning om rapporten väntas ske i september. (2008-04-14)

I Roffertdomen underkände EG-domstolen den Tyska delstaten Niedersachens rätt att kräva av företag som får offentliga kontrakt att de ska betala sina anställda löner enligt kollektivavtal på orten. Indirekt underkänner domstolen därmed också den princip som ILO:s konvention nummer 94 om arbetsklausuler i kontrakt bygger på, där offentlig myndighet är part. Konventionen säger att stater som ratificerat konventionen ska se till att deras offentliga kontrakt innehåller klausuler som tillförsäkrar arbetstagarnas anställningsvillkor enligt kollektivavtalet på platsen där arbetet utförs. Tyskland har inte ratificerat konventionen och det var kanske därför som domstolen inte tog hänsyn till den. Konvention 94 är ett av ämnena för ILO:s arbetskonferens i sommar. I en rapport till konferensen föreslår ett antal experter att den ska skärpas.

I Danmark arbetar en kommitté med representanter för arbetsmarknadens parter och berörda ministerier med att analysera Laval-domens konsekvenser för dansk rätt. Arbetet ska vara klart i juni. Kommittén ska i första hand bedöma om stridsåtgärder som danska fackföreningar vidtar mot utländska företag är lovliga. Dessutom ska de överväga om det är nödvändigt att anpassa dansk rätt på andra områden, bland annat lagstiftningen om arbetstagare som utstationeras från andra EU-länder.

Europaparlamentet debatterade den 22 april reglerna för vad som ska gälla när arbetskraft från ett EU-land tillfälligt arbetar i ett annat. Bakgrunden är Laval- och Roffertmålen där EG-domstolen underkänner både den fackliga och det delstatliga kravet på likabehandling av utländska arbetstagare. Domarna har fått företrädare för olika partigrupper i parlamentet att kräva en översyn av utstationeringsdirektivet. Men många försvarar också dagens regler. Debatten föranleddes av en fråga om utstationeringsdirektivet till den ansvarige kommissionären Spidla. Kommissionen deklarerade att de inte kommer att föreslå några ändringar i direktivet utan lyfte istället fram sitt förslag från början av april om bättre tillämpning av direktivet.

EU-parlamentets rapport om konsekvenserna av domarna från Viking/Laval/Roffert-målen kommer att presenteras för sysselsättningsutskottet i slutet av maj. Ansvarig rapportör, Jan Andersson, föreslår flera ändringar i utstationeringsdirektivet. Bland annat föreslår han en ny legal bas som bättre ska skydda de utstationerade och att medlemsländerna istället för att hänvisa till minimilöner ska kunna, i lag eller avtal, hänvisa till gängse löner som det definieras i ILO 94. Han föreslår också att man bara ska kunna vara utstationerad under en begränsad tidsperiod och att det framgår ännu tydligare än nu att utstationeringsdirektivet eller annan EU-lagstiftning inte förbjuder medlemsstater eller fackföreningar att kräva mer förmånliga villkor för de anställda. Jan Andersson vill också ha med andra modeller för kollektivavtal än dem som beskrivs i direktivet, där beskrivs olika former av allmängilitgförklarande av avtal.

Andra förslag är att bekämpa brevlådeföretag, en social klausul i den primära lagstiftningen som säkrar strejkrätten och ett omedelbart antagande av direktivet om bemanningsföretag. I det direktivförslaget framgår tydligt att tillfälligt anställda ska omfattas av samma regler som de som anställs direkt av ett företag.

Rapporten kommer att behandlas i parlamentets plenum i september.

Parterna i Vaxholmsmålet, Laval, Byggnads och Elektrikerförbundet är ense om att det inte behövs en huvudförhandling i arbetsdomstolen. Anledningen är att EG-domstolens dom var så tydlig att det inte längre finns något att tvista om. Skadeståndsfrågan kvarstår dock. Laval har krävt nästan 2,8 miljoner vilket facken bestrider eftersom de anser att stridsåtgärderna var lagliga vid konflikttillfället. Parterna anser att den frågan kan lösas utan att parterna behöver kallas in. Frågan kommer troligtvis att avgöras av arbetsdomstolen i höst. (2008-05-26)

EU-parlamentets rapport om konsekvenserna av domarna från Viking/Laval/Roffert-målen diskuterades i parlamentets sysselsättningsutskott den 29 maj. Endast en liten minoritet var emot Jan Anderssons förslag om ändringar i utstationeringsdirektivet. Utskottet röstar om betänkandet i september och det behandlas i plenum i oktober. Huvudprincipen i betänkandet är likabehandling och lika lön för lika arbete. Vidare anser han att utstationeringsdirektivet måste ändras då domstolen tolkning inte är den som lagstiftaren avsåg. EU-kommissionen uppmanas lägga fram ett förslag till förändringar av direktivet. Där måste vara klart att minimikrav är ett minimum och att fördelaktigare villkor i kollektivavtal är tillåtet. Det måste också vara klart att den grundläggande rätten att vidta stridsåtgärder inte är underordnade inre marknadens regler om fri rörlighet för tjänster.

EG-domstolen avgjorde den 18 juni ett nytt mål i samma anda som Viking/Laval och Roffert. Det är kommissionen som dragit Luxemburg inför domstolen då de anser att de införlivat utstationeringsdirektivet på ett felaktigt sätt. Domstolen anser att Luxemburg brutit mot direktivet och mot fördragets artiklar om fri rörlighet för tjänster genom att ställa krav på tjänsteutövare som går utöver de krav som finns i utstationeringsdirektivet. Luxemburg har bland annat ett system med indexerade löner som domstolen har ifrågasatt.

Den danska arbetsgrupp som tillsattes för att utreda de lagmässiga konsekvenserna av Laval-domen presenterade sitt förslag i slutet av juni. De kräver att likabehandling av danska och utländska företag slås fast i lag för att undvika att danska företag diskrimineras. Gruppen föreslår ändringar i den danska utstationeringslagen så att löntagarorganisationerna kan kräva kollektivavtal med utländska företag om löner och villkor för dess personal på samma villkor som med danska företag, och även kunna ta till stridsåtgärder vid konflikter. Det ska tecknas tydliga nationella avtal inom olika sektorer av de mest representativa parterna. Dessa avtal ska gälla alla företag, danska och utländska, som utför arbete i Danmark. För att ha samma krav på danska och utländska företag ska hela arbetskraftskostnaden ingå i den lägsta lön som ska kunna krävas. Det innebär att även kostnader som semesterersättning, pension, utbildning, vidareutbildning och förmåner vid barnafödande som avtalats på riksnivå inom samma sektor eller näringsgren också ska betalas av utländska arbetsgivare. Utredningens förslag kommer att läggas fram för Folketinget med samma innehåll som i utredningen.

Den dialog med arbetsmarknadens parter och medlemsländerna om den oro som uppstått efter bland annat Laval- och Rűffertdomarna som kommissionen aviserade i den förnyade sociala agendan ska genomföras i Bryssel den 9 oktober. I handlingarna inför mötet framgår att kommissionen överväger att komma med nya riktlinjer hur utstationeringsdirektivet ska tolkas.(2008-09-08) 

Parlamentets sysselsättningsutskott antog med 38 röster för och 0 emot parlamentets egen rapport om konsekvenserna av domarna från Viking/Laval/Roffert/Luxemburg. I rapporten krävs att utstationeringsdirektivet ska omförhandlas och att ett socialt protokoll fogas till det nya fördraget. Rapporten kommer att behandlas i plenum 21 oktober. Om parlamentet ställer sig bakom förslaget kommer parlamentet begära att kommissionen tar fram förslag på ändringar. Kommissionen bestämmer själva om de vill lägga ett förslag eller inte. En ändring i utstationeringsdirektivet måste tas av ministerrådet och ett socialt protokoll kan bara antas av stats- och regeringscheferna vid ett toppmöte.

EU-kommissionären för arbetsmarknadsfrågor Vladimir Spidla besökte Sverige den 7 oktober. Han sa då att han inte är övertygad om att utstationeringsdirektivet behöver ändras. Han menade att direktivet idag gör det möjligt för varje land att välja den lösning det vill, minimilöner eller kollektivavtal. En ändring av direktivet skulle också ta lång tid, minst fem år.

Den 9 oktober ordnade kommissionen ett Forum för att diskutera konsekvenserna av domstolens utfall i domarna Viking/Laval/Rűffert/Luxemburg. Vid mötet framkom helt skilda meningar om vilka slutsatser som ska dras av domarna. Kommissionär Spidla ska tillsätta en högninvågrupp för att studera frågan om rörlighet och de fundamentala rättigheterna. Hans åsikt är att det inte är domstolens tolkning som är problemet utan implementeringen av direktivet. Han anser inte att det behövs en revidering. Helst vill han skjuta över frågan till parterna och att de gemensamt ska kräva att något måste göras. Något som inte är så realistiskt då BUSINESSEUROPE är nöjda med domarna. Av de närvarande arbetsmarknadsministrarna var det bara Tysklands, och möjligen också Frankrikes, som var för en revidering. De andra tyckte inte att det behövdes, även om motiven till det var olika. Tjeckien ansåg att domarna var bra som slog fast att den fria rörligheten inte fick hindras av sociala krav. Luxemburgs arbetsmarknadsminister är rädd att en öppning av direktivet skapar mer problem när alla vill ha sitt. Danmark har haft en nationell utredning och anser att med en del förändringar är den danska arbetsmarknadsmodellen inte hotad av den nuvarande lagstiftningen. Dessutom har de två gånger fått garantier om att deras kollektivavtalsmodell är accepterad av EU. Samma garantier som Sverige fick vid medlemskapsförhandlingarna. Sverige företrädd av arbetsmarknadsminister Littorin vill inte heller ha en revidering utan trodde att det skulle vara möjligt att ändra svensk lagstiftning så att den tar hänsyn till domarna utan att den svenska modellen behöver ändras. Europaparlamentet förespråkar genom sin Lavalrapport en revidering medan europafacket förespråkar en partiell revidering. EFS vill att direktivet ska ändras så att det klart framgår att det är ett minimidirektiv, att det förbjuder diskriminering och att hänsyn ska tas till de arbetsmarknadsmodeller som finns i Europa.

Europaparlamentet har antagit en resolution där de uppmanar rådet att enas om ett EU-mål för minimilön i alla medlemsländer. Syftet med resolutionen är att främja social integration och bekämpa fattigdom. Minimilönen ska motsvara 60 procent av relevant genomsnittslön.

Laval-målet fortsätter också i den svenska Arbetsdomstolen. Den första oktober var parterna kallade till en muntlig förhandling om den fortsatta handläggningen. Preliminära datum för när parterna ska ha lämnat in bevisuppgifter har bestämts. Datum har också satts ut för huvudförhandling, det blir den 2 och 3 april 2009. Laval har krävt att målet ska skickas till EG-domstolen igen om Arbetsdomstolen inte går med på de skadestånd som de vill ha eftersom EG-domstolen står över Arbetsdomstolen och EG-domstolen har givit Laval rätt. Facken anser inte att de ska betala skadestånd eftersom konflikten var tillåten enligt svenska regler och för att arbetsdomstolen har godkänt den. (2008-10-13)

Europaparlamentets rapport om utstationeringsdirektivet antogs den 22 oktober. Rapporten är skriven av Jan Andersson, ordförande i parlamentets sysselsättningsutskott, som också var föredragande vid parlamentsbehandlingen. Beslutet innebär en uppmaning till kommissionen att utarbeta förslag som kan bidra till att förhindra motstridiga tolkningar av direktivet i framtiden. En eventuell översyn av vissa delar av direktivet bör göras efter en grundlig analys på nationell nivå. Viktiga motiv för parlamentets ställningstagande är likabehandling av utstationerade, fackens strejkrätt och att lagstiftning inom EU inte ska strida mot ILO-konventioner. Rapporten kräver också en garanti för att europeisk lagstiftning kan implementeras med alla idag i Europa existerande arbetsmarknadsmodeller samt att balansen mellan den fria rörligheten för tjänster och fackliga rättigheter ska åtgärdas i primärrätten.

Parlamentets rapport och beslut innebär inte att utstationeringsdirektivet skrivs om. Det är bara kommissionen som kan lägga fram sådana förslag. Och det tycks de inte vara intresserade av nu, ansvarig kommissionär har istället uppmanat parterna att lösa frågan förhandlingsvägen. Men parlamentets beslut ska ses som en tung opinionsyttring från en tung instans.

Lavalutredningen här hemma är inne i sin slutfas. Den ska presenteras för regeringen den 12 december. Det lutar åt ett förslag liknande det danska vilket innebär att den svenska modellen med kollektivavtal kan behållas. Fackens möjlighet till stridsåtgärder begränsas dock. De föreslås bara få användas om ett utländskt företag bryter mot en tydlig minimilön och tydliga minimivillkor i det kollektivavtal för den aktuella branschen som har slutits mellan fack och arbetsgivare på central nivå. Om ett utländskt företag har ett kollektivavtal i sitt hemland, med villkor som motsvarar de svenska, kan de svenska facken inte ta till stridsåtgärder. Men det är de utländska företagen som måste bevisa att villkoren är tillräckligt bra. De måste kunna bevisa det genom dokumentation. Lex Britannia, som EU-domstolen ansåg var diskriminerande, kommer troligtvis att vara kvar men inte omfatta EU-länderna. I förslaget ingår fortfarande också att utländska företag som tillfälligt gör jobb i Sverige ska undantas från arbetstidslagens nattarbetsförbud.(2008-11-24)

Den 12 december presenterade statens utredare Claes Stråth utredningen om hur svensk lagstiftning ska ändras till följd av EU-domstolens utslag i Lavalmålet. Enligt förslaget ska villkoren för utstationerade regleras av kollektivavtal och villkoren ska gälla utstationeringsdirektivets hårda kärna; minimivillkor för lön, semester och arbetstid. Minimivillkoren ska tydligt anges i kollektivavtalet. Om villkoren i avtalet är bättre än de som regleras i lag, ska avtalet gälla. Stridsåtgärder får användas men bara om det utländska företaget inte kan visa att det har likvärdiga eller bättre villkor. Lagändringen görs i Utstationeringslagen. Medbestämmandelagen lämnas i princip helt orörd vilket innebär att Lex Britannia fortsätter att gälla för företag från länder utanför EU.

Den främsta fackliga kritiken är de svaga bevisregler som gäller för utländska företag som påstår att de minst uppfyller de krav som ställs enligt kollektivavtal. Det försvårar de svenska fackens möjligheter att kontrollera att de utländska tjänsteföretagen lever upp till kraven i de svenska kollektivavtalen.

Kommissionen har nu svarat på den resolution om utstationeringsdirektivet som antogs i parlamentet i oktober. Parlamentet krävde då en översyn av vissa delar av direktivet. Framförallt krävde de likabehandling av inhemska och utstationerade arbetstagare och rätten att strejka för att få det. Den rapport som resolutionen baserade sig på var skriven av Jan Andersson som är ordförande parlamentets sysselsättningsutskott. Kommissionen anser i sitt svar att det nuvarande utstationeringsdirektivet är tillräckligt och inte behöver ändras. De utesluter inte en ändring men anser att rättsläget behöver utredas ytterligare. De påpekar också att arbetsmarknadsministrarna i december inte ansåg det nödvändigt att i dagsläget göra ändringar i direktivet.

Huvudförhandlingen i Arbetsdomstolen i Lavalmålet är utsatt till den 2 och 3 april. Parterna skulle senast sista november 2008 lämna in uppgifter om de vittnen de vill åberopa och ytterligare bevisuppgifter. Lavals ombud åberopar tre vittnen vilka alla tre bör avvisas enligt Byggnads och Elektrikerförbundets ombud då de inte anses relevanta för förhandlingen. Byggnads och Elektrikerförbundets ombud lämnar in två brev där förbunden svarat på brev från Lavals ombud om stridsåtgärderna har återkallats samt kopior på varslen. (2009-01-26)

I början av februari utbröt vilda strejker vid brittiska raffinaderier. De protesterade mot att deras jobb gått till för arbetsgivaren billigare utländska arbetare från Italien och Portugal. De fick den brittiska lagstadgade minimilönen i stället för kollektivavtalade löner. I samband med konflikten fanns uppgifter om att kommissionen sagt att man ska se över utstationeringsdirektivet. Men uppgifterna har senare dementerats, det är inte aktuellt nu säger kommissionen.

Däremot ska en partssammansatt expertgrupp inom EU diskutera utstationeringsdirektivet under våren. Det sker inom ramen för sociala dialogen. Gruppen har tillkommit på basis av ett meddelande från kommissionen förra våren som ett sätt att öka det administrativa samarbetet i frågor om utstationering och ska inte ses som att kommissionen har för avsikt att ändra i utstationeringsdirektivet. Gruppens arbete är enbart rådgivande. Europafacket är inte särskilt optimistiskt om gruppens resultat. Arbetsgivarna vill ju inte göra några ändringar i utstationeringsdirektivet medan EFS vill det. (2009-03-23)

Remissvaren på Claes Stråth’s Lavalutredningen har nu lämnats in. Där framgår att de fackliga centralorganisationerna LO, Saco och TCO anser att merparten av de problem som Lavaldomen skapade kan lösas inom den svenska kollektivavtalsmodellen. Men de är mycket kritiska till den så kallade bevisregeln, som säger att det ska räcka att den utstationerade arbetsgivaren, för att slippa bli utsatt för stridsåtgärder, ska visa att de utstationerade har minst sådana villkor som det svenska kollektivavtalet. De fackliga organisationerna anser att om den utländske arbetsgivaren inte går med på att teckna kollektivavtal ska ett minsta krav vara att de skriver under ett slags bekräftelseavtal på att villkoren tillämpas i ett avtal med en facklig organisation. Det ska också ställas kvalitativa krav på det avtal som företaget utgår från. Facken är också kritiska till att utredningen föreslår att arbetstidslagens regler om pauser och förbud mot nattarbete ska slopas vilket ger utstationerade anställda sämre villkor än de har idag.

Svenskt Näringsliv underkänner utredningen då den inte bidrar till att skydda den fria rörligheten av tjänster. De menar att svenska privata arbetsgivare som saknar kollektivavtal gynnas på bekostnad av utländska företag som kan påtvingas löner och andra villkor i nivå med svenska branschavtal. De är också missnöjda med att alternativet med statliga minimilöner inte ingått i utredarens uppdrag. Arbetsgivarverket ställer sig huvudsakligen bakom Lavalutredningens förslag. De har också i en debattartikel gått i polemik mot de privata arbetsgivarna som kräver en lagstadgad minimilön. Arbetsgivarverket menar att minimilön i lag skulle leda till en politisering av lönebildningen och som skulle frånta parterna ansvaret för lönebildningen och dess konsekvenser. Arbetsgivarverket har dålig erfarenhet av forna tiders politiserade lönebildningsprocess.

Sverige Kommuner och Regioner anser att förslaget tar hand om Lavaldomen på ett bra sätt och att det är bra att det inte innehåller förslag på en lag om minimilön. De befarar dock att den nya bevisregeln kan leda till ett ökat antal rättstvister om vilken lön som ska utges. S-, v- och mp-ledamöterna har reserverat sig. De menat att då den nya bevisregeln kan innebära mer konflikter, vilket är negativt för kommuner och regioner, bör den svenska regeringen arbeta för en revidering av utstationeringsdirektivet.

Huvudförhandlingarna i Lavalmålet i den svenska Arbetsdomstolen hölls i början av april. Laval har krävt 2,8 miljoner i skadestånd medan den fackliga sidan anser att de inte ska betala något skadestånd alls då de följt en entydig svensk lag. AD ska nu ta ställning till om något skadestånd ska utkrävas av de fackliga organisationerna. Det finns ingen uppgift om när dom ska meddelas.

Kraven på förändringar i utstationeringsdirektivet från parlamentet och från EFS har inte givit resultat. Istället pågår arbete i olika kommittéer. Dels diskuterar parterna inom ramen för sociala dialogen om de kan uppnå någon samsyn. Det arbetet ska vara klart i juni. Dessutom har ansvarig kommissionär tillsatt en kommitté som ska granska hur direktivet tillämpas i medlemsländerna. Problemet enligt kommissionen är inte själva direktivet utan hur det har implementerats. Kommissionens kommitté ska hålla tre möten under året. I kommittén ingår också representanter från parterna. Samtidigt utreder Europafackets arbetsrättsexperter vilka artiklar i direktivet som behöver ändras för att leva upp till det ursprungliga syftet när det antogs 1996. (2009-05-18)

Huvudförhandlingarna i Laval-målet i Arbetsdomstolen genomfördes i början av april men ingen dom har ännu meddelats. Istället har information kommit om att domstolen har kallat parterna till extra överläggningar. Ett möte hölls i slutet av augusti och nästa blir den 16 oktober. Det kommer därför att dröja innan någon dom kommer.

En lagrådsremiss med lagförslagen som bygger på lavalutredningen väntas under hösten. Regeringen planerar lämna en proposition i november i år. (2009-09-07)

Regeringen presenterade den 8 oktober en lagrådsremiss med förslag till åtgärder med anledning av EG-domstolens dom i Lavalmålet. Lagrådsremissen grundar sig på Lavalutredningen som kom i december förra året. Enligt lagrådsremissen ska de svenska facken få vidta stridsåtgärder för att nå kollektivavtal med utländska företag bara om de utländska arbetstagarna har sämre villkor i den så kallade hårda kärnan i EU:s utstationeringsdirektiv – lön, semester, arbetstid, arbetsmiljö och diskriminering. För att få använda stridsåtgärder måste kraven motsvara kraven i centrala svenska branschavtal och de måste ge villkor som är bättre än vad utländska arbetstagare redan har rätt till enligt ett utländskt kollektivavtal. Arbetsmiljöverket ska tillhandahålla information om svenska kollektivavtal som kan komma att bli tillämpliga vid en utstationering i Sverige.

Saco och TCO har i kommentarer påpekat det positiva med att regeringen håller fast vid kollektivavtalsmodellen och inte föreslagit något system med lagstadgade minimilöner. Organisationerna välkomnar också att regeringen anser att svenska respektive utstationerade arbetstagare ska likabehandlas när det gäller nattarbetsförbud och pauser, något som inte Lavalutredningen hade föreslagit. TCO, och även LO, beklagar att den så kallade bevisregeln finns kvar vilket försvårar den reella möjligheten att bevaka utstationerade arbetstagares löner och villkor. Bevisregeln säger att de utländska arbetsgivarna inte ska behöva teckna kollektivavtal utan det ska räcka med att visa att de utstationerade har minst sådana villkor som det svenska kollektivavtalet. Detta öppnar, enligt LO och TCO, ett kryphål för oseriösa företag att dumpa löner och villkor.

Svenskt Näringsliv anser att lagrådsremissen är en besvikelse. Man anser bland annat att det innehåller förslag på längre gående villkor än vad utstationeringsdirektivet tillåter, som kan vara grund för stridsåtgärder. Genom att inte införa statliga minimilöner anser man också att det blir svårt för utländska arbetsgivare att förutse lönekostnaderna. Det enda positiva är att lagrådsremissen slopat utredningens förslag om olika regler för företag som kommer från EES-området eller andra delar av världen.

Den sista överläggningen i Laval-målet hölls i arbetsdomstolen den 16 oktober. Dom ska meddelas den 2 december kl 14.00.

I slutet av maj meddelades en dom i Europadomstolen där man slog fast att strejkrätten är en mänsklig rättighet enligt Europakonventionen och den kan endast begränsas i strikt definierade situationer. Enligt juristen Samuel Engblom på TCO innebär det att Laval-domen strider mot de mänskliga rättigheterna i och med att man i den har underkänt svenska facks möjlighet att fritt vidta stridsåtgärder för att förbättra villkoren för dem som tillfälligt arbetar i Sverige. Sverige anslöt sig till Europakonventionen innan vi gick med i EU och därför har den företräde. EG-domstolens dom krockar med föreningsfriheten i Europakonventioen, en konvention som också är svensk lag. I Laval-domen begränsar EG-domstolen stridsåtgärder av handelsskäl. Enligt Europakonventionen är det inte tillåtet. Om en ny svensk lag stoppar fackliga stridsåtgärder med hänvisning till den fria rörligheten, kan det berörda facket stämma Sverige vid Europadomstolen. (2009-10-19)

Lagrådet lämnade den 19 oktober synpunkter på regeringens lagrådsremiss om förändringar i Utstationeringslagen och Medbestämmandelagen med anledning av Lavaldomen. Man hade bara en invändning och det gäller lagtexten i 5 § som man anser svår att förstå. Paragrafen handlar om förutsättningarna för att en svensk facklig organisation ska få vidta stridsåtgärder mot en utländsk arbetsgivare för att få tillstånd ett kollektivavtal för arbetstagare som utstationeras till Sverige. Man föreslår att paragrafen delas upp i två delar.

I början av november lämnade regeringen över förslagen som en proposition till riksdagen. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 april 2010. Det är ännu inte bestämt när omröstningen ska ske i riksdagen.

Barroso hade den 11 november ett samtal med parterna på europanivån där han meddelade att det inte finns något stöd bland medlemsstaternas regeringar för en revidering av utstationeringsdirektivet. Han uteslöt dock inte en revidering men lovade bara att se över regleringen och implementeringen av direktivet. I vår ska den nya kommissionen presentera ett papper om eventuella åtgärder.

Den expertgrupp inom EFS som arbetar med en uppföljning av Lavalmålet, med flera domar, ska komma med sitt betänkande i slutet av året. Från nordiskt håll har funnits en oro för att gruppen kommer med förslag som inte respekterar olikheterna i de nationella systemen. Men på EFS styrelsemöte i oktober förtydligades att expertgruppen ska presentera rekommendationer och förslag, beslut tas sedan av EFS. (2009-11-30)

Arbetsdomstolen lämnade den 2 december sin dom i Laval-målet. Domen handlade i huvudsak om skadeståndet eftersom sakinnehållet redan avgjorts genom EU-domstolens avgörande. Enligt domen ska facken, Byggnads och Elektrikerförbundet betala 2,5 miljoner i skadestånd och rättegångskostnader. Domstolen utdömde inget ekonomiskt skadestånd då Laval inte kunde bevisa vilken ekonomisk skada man lidit. Däremot utdömdes ett allmänt skadestånd på 550 000 kr för att stridsåtgärderna var otillåtna enligt EU-rätten. Dessutom tillkommer rättegångskostnader på cirka 2 miljoner kr. Domstolen var inte enig utan tre av de sju ledamöterna bedömde skadeståndsfrågan på ett annat sätt. Dels ansåg de med avvikande mening att det inte skulle betalas något allmänt skadestånd eller att det skulle nedsättas, dels att parterna borde stå för sina egna rättegångskostnader eftersom rättsläget varit så oklart. Regeln om att vardera parten står för sina rättegångskostnader ska enligt lagen om rättegång i arbetstvister användas då den part som förlorat hade skälig anledning att få tvisten prövad.

Det har förvånat många, framförallt fackliga företrädare, att allmänt skadestånd har utdömts trots att de fackliga organisationerna följde den gällande svenska lagstiftningen och att Arbetsdomstolen tidigare hade konstaterat att stridsåtgärderna inte stred mot svensk rätt. Många anser att det strider mot grundläggande rättssäkerhetskrav att facket blir skadeståndsskyldigt för statens fel. Det är staten som ska se till att nationell lagstiftning följer EU-rätten, i detta fall att utstationeringsdirektivet är korrekt implementerat. Men Arbetsdomstolen kom fram till att mål som handlar om fördragets artikel om fri rörlighet för tjänster – som Laval-målet handlade om – gäller mellan två enskilda parter och inte staten. Det innebär ett starkt krav på kunskap om EG-rätten. Ett krav som varken Arbetsdomstolen i sitt beslut 2004  eller Generaladvokaten i Lavalmålet kunde leva upp till.

Facken befarar att resultatet av domen blir att det i framtiden blir svårare att slåss för kollektivavtal på utländska företag. Möjligheten att gå till Arbetsdomstolen begränsas i och med att den öppnar för dyra skadestånd för facket. LO har med anledning av AD-domen begärt att Laval-propositionen dras tillbaka. Om den går igenom försvåras fackets möjligheter att kontrollera så att utländska företag inte ger sina anställda löne- och anställningsvillkor som är sämre än de som gäller på svensk arbetsmarknad. Propositionen likställer utländska anställnings- och kollektivavtal med svenska. Om de är i nivå med svenska är det inte tillåtet med stridsåtgärder men av erfarenhet vet många svenska fack att det inte är ovanligt med falska kollektivavtal där villkoren i avtalet i verkligheten inte betalas ut. Om Laval-propositionen går igenom riskerar den att öppna den svenska arbetsmarknaden för social dumping och osund konkurrens.

Den rödgröna oppositionen har i en motion begärt att behandlingen i riksdagen av regeringens lagförslag med anledning av Laval-domen skjuts upp för att utreda frågan och få fram ett lagförslag som bättre passar in i den svenska modellen. Det främsta skälet är att lagförslaget går längre än vad EU-domstolen har krävt när det gäller Lavalmålet. Motionen behandlas av Arbetsmarknadsutskottet vid deras beredning av Lavalpropositionen. Lavalpropositionen ska behandlas i riksdagen den 18 februari och träda i kraft den 1 april.(2010-01-11)

Efter att oppositionen begärt att behandlingen i riksdagen av regeringens Lavallag ska skjutas upp i ett år har det varit många turer. Först begärde arbetsmarkandsutskottet att konstitutionsutskottet, KU, ska pröva frågan. Om KU ska säga nej ska de först höra lagrådet. Lagrådets svar var inte entydigt. De säger först att de inte kan yttra sig eftersom det ännu inte finns ett formellt förslag från arbetsmarknadsutskottet att ta ställning till. Men de yttrar sig ändå och säger då att fackliga stridsåtgärder inte ingår bland de fri- och rättigheter som kan ge rätt att vilandeförklara ett lagförslag. Därmed sa KU nej till att skjuta på beslutet om Lavallagen i ett år.

Den 4 mars debatterades regeringens förslag i riksdagen. Oppositionen lämnade under den dagen in ännu en skrivelse där man begär att hela lagförslaget ska ingå i prövningen om vilandeförklaringen. Vid riksdagens röstning den 10 mars beslutades att KU än en gång ska pröva lagförslaget. En begäran om att ett lagförslag ska vila kan göras om förslaget begränsar vissa grundlagsskyddande fri- och rättigheter. (2010-03-15)

Ändringarna ibland annat MBL och utstationeringslagen med anledning av Lavalmålet trädde i kraft den 15 april. Dessförinnan hade frågan behandlats i lagrådet tre gånger efter att oppositionen försökte få förslaget vilandeförklarat i ett år. Lagrådet fann sammanfattningsvis att förslaget inte stred mot grundlagen på ett sådant sätt som krävs för att det ska vilandeförklaras. Oppositionen hade bland annat anfört att begränsningarna av de fackliga stridsåtgärderna strider mot de grundläggande fri- och rättigheterna.

LO begärde den 7 maj att Högsta Domstolen (HD) river upp AD:s dom i Lavalmålet. LO anser att domen skapat en orimlig rättsosäkerhet i och med att Byggnads och Elektrikerna dömdes att betala skadestånd trots att de båda förbunden helt följde svensk lag när de satte de lettiska bolaget Laval i blockad. LO anser att AD:s dom är särskilt märklig eftersom domstolen i sitt första beslut i målet godkände stridsåtgärderna. Man anser inte heller att Arbetsdomstolens dom har något stöd i EU-rätten då det inte finns någon dom från EU-domstolen som innebär att enskilda eller fackföreningar ska betala skadestånd när man följt landets lagar.

Efter lagrådets tredje yttrande blev det klart att det inte finns något i Lavallagen som gör att förslaget skulle kunna förklaras vilande i ett år. Enligt lagrådet ingår fackliga stridsåtgärder inte i sådana fri- och rättigheter som gör att lagförslaget kan skjutas upp i ett år. Det finns heller ingen annan bestämmelse i lagförslaget som gör att det kan vilandeförklaras. I slutet av mars röstade därför riksdagen om Lavallagen och det blev som väntat ett ja. Det innebär bland annat att fackliga organisationer har en begränsad strejkrätt mot utstationerad personal som arbetar i Sverige. Lagen börjar gälla den 15 april.

Det spanska ordförandeskapet ordnade i mitten av mars en konferens om utstationeringsdirektivet. Den ansvarige kommissionären Andor sade där att han räknar med att ha gjort en översyn av direktivet inom ett år och att han därefter ska kunna lägga fram lagförslag på områden som behöver förbättras. Områden som behöver ses över är exempelvis hur direktivets krav om tillämpning av minimilöner ska utformas i länder som inte fastställer sådana i lag. Andra områden är vilka arbetsvillkor som ska gälla och vilka inspektioner myndigheter ska kunna göra utan att hindra den fria rörligheten av tjänster. Europafacket deltog på konferensen och redovisade vilka revideringar de vill se för att motverka orättvis konkurrens med löner och arbetsvillkor. EFS förslag finns i den resolution som antogs av Europafackets styrelse den 9 – 10 mars.(2010-05-10)

I maj överklagade LO Lavaldomen i Arbetsdomstolen. Man menar att det är absurt att Byggnads och Elektrikerna ska betala skadestånd för att de satte bolaget Laval i blockad trots att de helt följde svensk lag. AD godkände i sitt första beslut stridsåtgärderna men efter EU-domstolens förhandsavgörande kom man fram till att stridsåtgärderna utgjorde ett allvarligt fördragsbrott och att stridsåtgärderna inte var proportionerliga. LO menar att det är en sak att domstolen kommer fram till att man hade fel i sak men att då tycka att facken ska betala skadeståndet anser man är absurt. Enligt LO finns ingen dom i EU-domstolen som innebär att enskilda eller fackföreningar ska betala skadestånd när man följt landets lagar. LO anser också att AD inte redogör för EU-domstolens dom på ett korrekt sätt och att det är särskilt allvarligt när det då tillmäts en avgörande betydelse för den slutgiltiga domen.

Högsta domstolen avslog i juli LOs resningsansökan. De anser att AD inte gjorde någon felbedömning när de ansåg att de fackliga organisationerna är skadeståndsskyldiga. De anser inte heller att det var nödvändigt att inhämta något ytterligare förhandsavgörande från EU-domstolen. Enligt Högsta domstolen har AD utförligt redovisat de regler och principer man tillämpat i målet och man ser inte att ADs bedömningar i övrigt skulle vara uppenbart lagstridiga.

LO har också anmält den svenska Lavallagen till FN-organet ILO. Kritiken gäller begränsningen för facket att ta till stridsåtgärder för att tvinga fram kollektivavtal hos utländska företag. Enligt ILO har fackförbund fri förhandlingsrätt och konflikträtt. Lavallagen tar ensidigt hänsyn till EU-rätten. ILO har nyligen synat ett fall då British Airway gick till brittisk domstol för att få ett förbud mot en strejk som pilotfacket utlyst. Strejken gällde försämrade arbetsvillkor i samband med att bolaget startade ett dotter- företag i Frankrike. British Airway hänvisade till Laval- och Vikingdomarna och hotade med ett skadestånd på 100 miljoner pund per dag. Facket avstod då från stridsåtgärderna eftersom det skulle ha hotat deras fortsatta existens. ILO:s expertkommittè konstaterade att skadeståndskravet i praktiken berövade pilotfacket dess organisationsrättigheter och är i strid med konvention 87. Kommittén uppmanar den brittiska regeringen att ändra lagstiftningen så att rätten att vidta stridsåtgärder skyddas fullt ut. ILO bedömer inte om EU-domstolens tolkning av EU-rätten är riktig utan om domstolens praxis får sådana effekter på nationell nivå att arbetstagarna förvägras sina rättigheter. ILO-kommitténs beslut visar att ILO och EU-domstolen går i otakt.

EU-kommissionen har dragit igång en utvärdering av utstationeringslagstiftning och policy. Utvärderingen ska se om lagstiftningen har uppnått sina syften och om den fortfarande är relevant i en föränderlig värld. Utvärderingen ska publiceras nästa år, 2011, och då var en bas för att se vilka delar av lagstiftningen som eventuellt behöver ses över. Kerstin Ahlberg vid Stockholms universitet bidrar till utvärderingen med en utredning om rättsliga och praktiska frågor i samband med utstationering till Sverige. De fackliga organisationerna kan också skicka in sina bidrag. (2010-09-13)

Förra året var den svenska regeringen skyldig att skriva en rapport till ILO om hur Sverige tillämpar de grundläggande konventionerna om föreningsfrihet och förhandlingsrätt (nr 87 och 98). Regeringen ska skriva denna rapport vartannat år. De mest representativa arbetsmarknadsorganisationerna får sedan möjlighet att kommentera rapporten direkt till ILO. LO och TCO har utnyttjat den möjligheten. En expertkommitté inom ILO gör sedan en granskning och presenterar en bedömning av om förändringarna är förenliga med ILO:s konventioner. Den rapporten väntas i februari i år.

LO och TCO menar i sina kommentarer att Sverige inte längre lever upp till sina åtaganden mot ILO efter de lagändringar som gjordes med anledning av Lavaldomen. Bland annat pekar de på att inskränkningar i fackföreningars föreningsfrihet och rätt till kollektiv förhandling, med motivet att det främjar företags marknadstillträde, inte erkänns av ILO. Dessutom påtalar man att utdömandet av skadestånd mot fackförening och vissa ändringar i lagstiftningen innebär en begränsning av fackliga rättigheter och att det är ett intrång i den fackliga friheten att själv avgöra vilka frågor som bör regleras i kollektivavtal. LO och TCO menar också att ILO:s principer om likabehandling mellan inhemska och utländska arbetstagare inte längre kan upprätthållas av facken på grund av inskränkningar i rätten att själv få bestämma sin politik. De tar också upp borttagandet i filiallagen av kravet på att utländska företag som bedriver verksamhet i Sverige ska ha en rättslig representant här. Denna förändring underminerar möjligheten att träffa kollektivavtal och står i motsats till Sveriges skyldighet, enligt ILO:s konventioner, att främja kollektiv förhandling.

IF Metall är först ut med ett utstationeringsavtal som lämnats in till Arbetsmiljöverket. Avtalet innehåller sådana villkor som en facklig organisation har rätt att driva igenom med hjälp av stridsåtgärder enligt de nya reglerna i utstationeringslagen. Svårast, enligt facket, har varit att avgöra vad som är minimilön enligt utstationeringsdirektivets mening. Andra förbund, som exempelvis Unionen, funderar på om man ska skapa denna typ av avtal. Byggnads som uppenbart har låglönekonkurrens från utländska företag är trots det tveksamma. De menar att problemet inte är att få utländska företag att skriva på avtalet utan att se till att de följs.(2011-01-24)

Förra året var den svenska regeringen skyldig att skriva en rapport till ILO om hur Sverige tillämpar de grundläggande konventionerna om föreningsfrihet och förhandlingsfrihet. Enligt regelverket kan arbetsmarknadens parter kommentera rapporten direkt till ILO. LO och TCO skrev i sina kommentarer att man inte anser att Sverige längre lever upp till sina åtaganden mot ILO efter de lagändringar som gjordes med anledning av Lavaldomen. ILO tar allvarligt på den kritik som LO och TCO förde fram och kräver ett detaljerat svar från regeringen. Dessutom vill ILO ha regeringens bedömning av hur lagstiftningsförändringarna påverkar arbetstagarnas rättigheter enligt ILO-konventionerna. Svaret ska behandlas på expertkommitténs möte i november-december i år.

Arbetsmarknadsdepartementet ska under våren utreda frågan om behörig förhandlingsrepresentant i Utstationeringslagen. Det kommer inte att tillsättas någon utredning men arbetsmarknadens parter ska kallas till samråd.

Kommissionen ska starta ett pilotprojekt om ett elektroniskt system för utbyte av administrativ information när det gäller utstationerade. Enligt direktivet ska medlemsländerna ha ett sådant samarbete.(2011-03-14)

LO, TCO och Saco har lämnat ett yttrande till arbetsmarknadsdepartementet om inriktningen på departementets utredning om behörig representant. Man lyfter där fram att en förutsättning för att utstationeringsdirektivet ska kunna införlivas korrekt är att det finns en behörig representant att förhandla och träffa kollektivavtal med. Bestämmelserna om behörig representant bör införas i Utstationeringslagen för att säkerställa transparensen för utländska tjänstetillhandahållare. De fackliga centralorganisationerna lyfter fram vissa frågor som de anser att departementet bör ta med i sin utredning för att stärka kollektivavtalsmodellen, skapa konkurrensneutralitet och skydd mot social dumping. Bland annat ska ett utländskt företag som finns på en svensk arbetsplats anmäla närvaro till ett av bolagsverkets register och då bland annat uppge vem som är behörig representant. Om något företag inte anmäler sin närvaro ska det finnas effektiva sanktionsmedel. Den behörige representanten ska också vara behörig att ta emot delgivning för företaget och hålla anställningsrelaterade handlingar tillgängliga.

 Arbetsmarknadsdepartementet utreder frågan om behörig representant internt men har samråd med parterna. Utredningen beräknas bli klar och skickas på remiss efter sommaren.

Riksdagens näringsutskott har nyligen tagit ett beslut som stödjer den fackliga linjen. Ett enigt utskott anser att det är viktigt att det införs krav på att utländska företag och näringsidkare som har arbetstagare utstationerade i Sverige ska ha en representant i landet. Denne bör vara behörig att företräda företaget eller näringsidkaren i kontakter med myndigheter och i förhandlingar med arbetstagarorganisationerna. Enligt utskottet är det nödvändigt för att den svenska arbetsmarknadsmodellen ska fungera. (2011-05-11)

Arbetsmarknadsdepartementet har i en promemoria (Ds 2011.22) föreslagit att utländska arbetsgivare som utstationerar arbetstagare till Sverige ska vara skyldiga att göra en anmälan till Arbetsmiljöverket och utse en kontaktperson i Sverige. Enligt förslaget ska utstationeringslagen kompletteras med reglerna från halvårsskiftet 2012. De nya reglerna är tänkta att omfatta utstationeringar som pågår mer än 5 dagar. Kontaktpersonen ska vara behörig att ta emot delgivningar, exempelvis förhandlingsframställningar, men ska själv inte behöva ha behörighet att förhandla. Enligt departementspromemorian skulle det troligtvis gå utöver vad EU-rätten tillåter, det skulle också bli oproportionerligt dyrt.

För de fackliga centralorganisationerna, som drivit frågan om en förhandlingsbehörig kontaktperson, är förslaget en delseger. Men utan en förhandlingsbehörig kontaktperson kan det gå lång tid innan förhandlingar kommer igång. De finns då också risk för att företag som dumpar anställningsvillkor kan få konkurrensfördelar. Regler om förhandlingsbehörig person finns i både Danmark och Finland. Noteras bör också att Riksdagen ställde sig bakom de fackliga kraven på förhandlingsbehörig representant i juni  i år.

I juni beslutade en majoritet i riksdagen bestående av de rödgröna med stöd av Sverigedemokraterna att det ska tillsättas en ny utredning om Lex Laval. Man vill att utredningen ska ge förslag på hur bevisregeln (som innebär att stridsåtgärder inte kan vidtas om arbetsgivaren kan visa att han tillämpar villkor som motsvarar kollektivavtalen) kan ändras. Man vill också ha ett förslag om hur försäkringsskydd ska kunna krävas för utstationerade arbetstagare. Arbetet ska redovisas senast den 1 september 2012.

Samma majoritet i riksdagen beslutade också att Sverige ska ratificera ILO 94. Det är den FN-konvention som säger att det vid upphandling inom stat, kommun och region ska vara möjligt att ställa sociala krav.

Kommissionen har tidigare aviserat att man ska komma med två lagstiftningsförslag inom utstationeringsområdet i slutet av 2011. Det ena ska handla om att förbättra genomförandet av utstationeringsdirektivet och det andra om att klargöra i vilken utsträckning fackföreningar ska kunna använda strejkrätten vid gränsöverskridande verksamhet. (2011-09-06)

Det danska ordförandeskapet, som började nu vid årsskiftet, vill göra frågan om utstationeringsdirektivet till en profilfråga inom arbetsmarknadsområdet. Kommissionen har utlovat en förordning om rätt till konfliktåtgärder på den inre marknaden och ett direktiv om att förbättra efterlevnaden av reglerna om utstationering (förslagen utlovades till december förra året men har nu aviserats till den 8 februari) som båda handlar om att klargöra förhållandet mellan grundläggande fackliga rättigheter och de ekonomiska friheterna på den inre marknaden.

I det danska ordförandeskapsprogrammet skriver man att det är viktigt att de grundläggande arbetsvillkoren i värdlandet följs och att värdlandets arbetsmarknadsmodell respekteras. Därför kommer Danmark vid behandlingen i ministerrådet av kommissionens förslag se till att löntagarnas rättigheter och företagens rätt till fri rörlighet på den inre marknaden har samma status. (2012-01-23)

Kommissionen har aviserat att de två förslag som ska förbättra utstationeringsdirektivet ska presenteras på onsdag den 21 mars. Förslagen utlovades först i december förra året men datumen har flyttats fram ett flertal gånger. Det ena, ett genomförandedirektiv, handlar om hur utstationeringsdirektivet ska införas på ett korrekt sätt i medlemsländernas lagstiftning. Det andra är en förordning om rätten till stridsåtgärder i samband med utstationering av löntagare till andra EU-länder. Den andra brukar kallas Monti II förordningen.

Tidiga versioner av förslagen har läckt ut och en fråga som väckt mycket facklig kritik är ett förslag till begränsning av konflikträtten vid utstationeringssituationer. Enligt förslaget skulle det införas en proportionalitetsprincip vid varje enskild konflikt som gör att man inte vet vilka stridsåtgärder som är lovliga och vilka som inte är det.(2012-03-19)

De två förslag om utstationering som sedan länge utlovats av kommissionen presenterades slutligen den 21 mars. Det finns idag ingen heltäckande uppgift om hur många som är utstationerade men de uppskattas av kommissionen till ungefär 1 miljon och att ungefär 25 procent av dessa arbetar inom byggnadssektorn.

Det ena förslaget, som kallas Tillämpningsdirektivet, handlar om hur utstationeringsdirektivet ska införas på ett korrekt sätt i medlemsländerna. Förslaget ändrar inget i EU-domstolens dom i Lavalmålet men det finns företag som missbrukar reglerna och det finns brister i medlemsländernas tillsyn över de utstationerades rättigheter som kommissionen vill åtgärda. Förslaget innehåller åtgärder för att stärka övervakningen och förbättra den praktiska tillämpningen. Bland annat finns ett förtydligande av vad som menas med utstationering för att förhindra brevlådeföretag, ett förslag att visst material (anställningsavtal, lönespecificeringar, löneutbetalningar, tidrapporter med mera) ska finnas tillgängliga och översatt i utstationeringslandet och att utstationerade företag ska utse en kontaktperson för att förhandla med arbetsmarknadens parter på arbetsgivarens vägnar.

Detta förslag har mottagits relativt positivt från svenskt fackligt håll. Men man anser att det behövs ett antal ändringar för att se till att vår arbetsmarknadsmodell baserad på partsarbete och kollektivavtal respekteras samt att skyddet mot osund konkurrens för utstationerades arbetstagares löner och villkor blir så effektiv som möjligt. Europafacket tycker att direktivförslaget är för vagt speciellt när det gäller möjligheten att göra en huvudentreprenör ansvarig för andra företag. Från arbetsgivarhåll (Svenskt Näringsliv och SKL) är man kritisk till förslaget att huvudentreprenörer ska ta ansvara för vad andra underleverantörer gör. Den konservativa och kristdemokratiska gruppen i parlamentet tycker att förslaget är för otydligt och lägger för stor börda på företagen, det kommer att skapa administrativa problem för de företag som vill utstationera anställda.

Det andra direktivet, Monti II, som är en förordning om rätten till stridsåtgärder i samband med utstationering har fått mycket kritik från många olika håll. En förordning är ett starkt lagstiftningsverktyg för att få enhetlig och direkt tillämplig lagstiftning i alla medlemsländer. Från både svenskt fackligt håll och från Europafacket menar man att förslaget inskränker den nationella strejkrätten och strider mot internationella förpliktelser. Bland annat är man mycket kritisk till att förordning ger domstolar, och i slutändan EU-domstolen, rätt att pröva om en stridsåtgärd är proportionerlig. Enligt förslaget kan man pröva om en stridsåtgärd är rimlig vad gäller EU:s grundläggande frihet för kapitalet och om stridsåtgärden är rimlig i styrka och omfattning i relation till det man vill uppnå med konflikten. Stridsåtgärder kan också stämplas som olovliga om de kan sägas strida mot den inre marknadens regler om fri etablering över nationsgränser. Europafacket menar dessutom att förslaget inte ger fundamentala sociala rättigheter företräde framför ekonomisk frihet och därmed inte löser problemen som uppstod med Laval- och Vikingdomarna. Svenskt Näringsliv anser att förslaget är onödigt då det inte förändrar rättsläget utan bara kodifierar läget efter Laval-domen. Dessutom anser de att det är irriterande att kommissionen försöker utvidga EU:s lagstiftningskompetens.

Den svenska regeringen hade några veckor på sig att samråda med arbetsmarknadens parter innan förhandlingar om förslagen inleddes med de andra EU-länder. Regeringens ambition är att i denna fråga samordna synpunkter från regering, arbetsmarknadens parter och riksdag och att eventuella EU-regler på området måste vara förenliga med den svenska arbetsmarknadsmodellen.

I Riksdagens behandling av förslagen har Arbetsmarknadsutskott enhälligt sagt nej till kommissionens förslag Monti II. Man menar att det strider mot den så kallade subsidiaritetsprincipen. Enligt EU:s fördrag får unionen endast hantera frågor som de fått befogenhet för i fördraget, alla andra frågor tillhör medlemsstaterna. Strejkrätt är en sådan fråga som ska hanteras nationellt. Riksdagen tog den 10 maj det formella beslutet, helt enligt Arbetsmarknadsutskottets förslag.

Monti II ska beslutas med enhällighet i rådet och med godkännande från parlamentet. Om Sverige säger nej faller förslaget, men det kommer kritik även från många andra länder. Vid arbetsmarknadsministrarnas informella möte i slutet av april ifrågasatte de flesta att strejkrätten över huvud taget ska regleras på EU-nivå. Förslaget om Tillämpningsdirektiv ska antas med kvalificerad majoritet i rådet och med medbeslutande av Europaparlamentet. Det förslaget kommer att stötas och blötas i EU-maskineriet så det kan genomgå flera förändringar innan vi vet vad som blir det slutgiltiga förslaget. (2012-05-15)

Efter Lavalkonflikten ändrades den svenska arbetsrätten. LO och TCO har nu anmält Sverige till Europarådets kommitté för sociala rättigheter då man anser att de inskränkningar i strejkrätten som då genomfördes bryter mot artikel 6 i den sociala stadgan. Bland annat kan strejkrätten numera begränsas av att en strejk kan skada ett företags ekonomiska intressen och vinstkrav. Enligt den sociala stadgan kan konflikträtten endast begränsas genom kollektivavtal eller för att skydda mycket viktiga samhällsintressen. I anmälan lyfter de båda organisationerna också fram att ändringarna i arbetsrätten förhindrar likabehandling av arbetstagare som är utstationerade till Sverige. Dessa är endast garanterade minimiskydd enligt EU:s utstationeringsavtal då svenska fackföreningar inte längre får vidta stridsåtgärder för att teckna kollektivavtal som ger bättre villkor.

Monti II förslaget, som handlar om att klargöra förhållandet mellan rätten att vidta stridsåtgärder och de ekonomiska friheterna, var ett av de två förslag om utstationering som kommissionen presenterade i mars. Förslaget har fått tummen ned av den svenska riksdagen och 11 andra parlament. Sveriges Riksdag skrev ett motiverat yttrande till EU-kommissionen om att förslaget till reglering av strejkrätten på EU-nivå strider mot närhetsprincipen – beslut ska tas så nära medborgarna som möjligt. Kommissionen har i ett första steg konstaterat att kraven för nationella parlaments rätt att klaga är uppfyllda (det krävs klagomål från 9) och kommissionen får därför en varning för att de har överträtt sina befogenheter. I nästa steg beslutar kommissionen om man ska behålla, ändra eller förkasta sitt förslag. Besked ska komma före jul.

Tillämpningsdirektivet diskuteras fortfarande på olika nivåer. Direktivet var det andra förslaget om utstationering och handlar om hur utstationeringsdirektivet ska införas på ett korrekt sätt i alla medlemsländer. Förslaget diskuteras fortfarande på olika nivåer.(12-09-04)

Kommissionen har dragit tillbaka förslaget till Monti II-förordning. Man hänvisar till att 12 parlament ansåg att förslaget bröt mot subsidiaritetsprincipen. EFS förkastade också förslaget men med motivet att det skulle innebära restriktioner för strejkrätten. EFS menar samtidigt att tillbakadragandet inte löser problemen som skapades med EU-domstolens domar i Laval och Vikingfallen, nämligen att grundläggande sociala rättigheter begränsas av rätten till ekonomisk frihet.

Det andra förslaget, ett direktiv om hur det existerande utstationeringsdirektivet ska genomföras och tillämpas, behandlas nu i parlamentet. Arbetet pågår under hela hösten och förslaget väntas komma upp i plenum i april nästa år.

I Sverige ska en parlamentarisk kommitté utvärdera de ändringar som gjordes i lagen om utstationering efter Lavaldomen. Utredningen ska särskilt belysa hur bevisregeln tillämpas. Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2014.

LO och TCO har anmält Sverige till Europarådets kommitté för sociala rättigheter för brott mot Europarådets sociala stadga. Man anmäler att de begränsningar i strejkrätten som tillkom efter Lavaldomen bryter mot stadgan. Exempelvis att strejkrätten kan begränsas av ett företags ekonomiska intressen och vinstkrav och att det gjorts inskränkningar i svenska facks rätt att ta till stridsåtgärder för att få teckna kollektivavtal för arbetstagare som formellt är anställda i ett annat EU-land. Guiseppe Palmisano från Italien är den kommittéledamot som har hand klagomålet. Normalt blir klagomål besvarade inom ett år.

Det cypriotiska ordförandeskapet planerar en utförlig rapport om utstationeringsfrågan till december månads rådsmöte för arbetsmarknads- och socialministrarna. (2012-11-09)

Kommissionens direktivförslag för en förbättrad tillämpning av utstationeringsdirektivet diskuterades bland arbetsmarknadsministrarna på ett möte i början av december förra året. Förslaget handlar om att förbättra och förtydliga de befintliga reglerna. På mötet diskuterades bland annat förslaget att huvudentreprenörer ska hållas ansvariga för att utländska underentreprenörer följer gällande avtal och exempelvis betalar ut korrekta löner och betalar in sociala avgifter. Frågan delar medlemsländerna i två läger men den svenska ministern Hillevi Engström stöder i huvudsak kommissionens förslag om huvudentreprenörers ansvar. Hon anser att det ska vara ordning och reda på arbetsmarknaden och att alla ska ha rätt till rimliga villkor oavsett om personen är anställd av en huvudentreprenör eller en underentreprenör. Arbetsgivarna ser förslaget som ett hot mot den fria rörligheten.

Parlamentet planerar att behandla genomförandedirektivet i maj i år. Därefter ska ministerrådet ta ställning till parlamentets ändringsförslag. Det Irländska ordförandeskapet siktar mot att nå en politisk överenskommelse om förslaget vid mötet med arbetsmarknadsministrarna den 20-21 juni, trots polariseringen bland medlemsländerna.

Regeringen presenterade i mitten av december en lagrådsremiss som föreslår att utländska arbetsgivare som utstationerar arbetstagare till Sverige i mer än 5 dagar måste anmäla det och ange kontaktperson. Anmälan ska göras till Arbetsmiljöverket. Kontaktpersonen ska vara behörig att ta emot delgivning från myndigheter och förhandlingsframställningar från fackliga organisationer men behöver inte vara behörig att förhandla och ingå kollektivavtal, vilket de fackliga organisationerna krävt. Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2013. (2013-01-29)

FN:s arbetsmarknadsorgan ILO underkänner den lagstiftning som Sverige antog efter EU-domstolens Lavaldom då den strider mot internationella konventioner om facklig förenings- och förhandlingsrätt. Det är ILO:s expertkommitté, som består av oberoende juridiska experter, som kommit fram till att begränsningarna av svenska fackliga organisationer möjlighet att vidta stridsåtgärder för att få till stånd kollektivavtal med gästande utländska företag strider mot ILO:s konvention 87. ILO uppmanar också regeringen att kompensera Byggnads och Elektrikerförbundet för de skadestånd som de tvingades betala till det lettiska företaget. Skadestånden utdömdes trots att Arbetsdomstolen i ett tidigare avgörande ansett stridsåtgärderna tillåtna.

Expertkommittén gör också några principiella ställningstaganden. Dels slår man fast att strejkrätten inte kan begränsas genom krav på proportionalitet och dels att fackföreningar inte kan åläggas skadeståndsansvar för strejker som skyddas av internationella konventioner.

Bakgrunden till ILO:s prövning är en anmälan från LO och TCO år 2010 som ifrågasatte om den nya svenska Lavallagen är förenlig med grundläggande ILO-konventioner.

Parlamentets inremarknadsutskott, IMCO, har röstat om kommissionens förslag till förbättrad tillämpning av utstationeringsdirektivet. EFS är mycket besvikna och menar att om resultatet från utskottets behandling gick igenom skulle det legitimera social dumping och exploatering av anställda. Kommitténs beslut förs vidare till sysselsättningsutskottet som är ansvarigt utskott för frågan. (2013-03-20)

I Norge har Högsta domstolen avgjort ett mål som för Norge var lika viktigt som Lavaldomen i Sverige, men med den skillnaden att I Norge vann facket. Målet kallas för varvsmålet och det var åtta varvsföretag som år 2009 stämde den Norska staten för att de hade infört praxisen med allmängiltigförklaring av kollektivavtal. Varvsföretagen hävdade att allmängiltigförklaringen stred mot EES-avtalet.

I Norge hade fram till 2008 utvecklats ett system där utländsk arbetskraft ofta hyrdes in genom ett norskt dotterbolag. De anställda fick bara jobb om de flyttade till Norge och därmed betraktades som lokalt anställda. Den utländska arbetskraften förväntades pendla tillbaka till hemlandet mellan skiften och när de arbetade bodde de i baracker. Kostnaderna för resor, kost och logi innebar att den inhyrda arbetskraften tjänade 50 kr mindre per timme. När den statliga Tariffnemnda allmängiltigförklarade kollektivavtalen inom varvsindustrin innebar det att kostnaderna för resa, kost och logi för inhyrda arbetskraft inte kan ses som en del av lönen Arbetsgivarna blev då tvungna att betala dessa kostnader till den inhyrda arbetskraften.

De åtta varvsföretagen förlorade målet. Högsta domstolen slog fast att det ligger inom det enskilda landets jurisdiktion att försvara den förvaltningsmodell som finns eftersom det kan ses som att upprätthålla lag och ordning. Vid behandling av målet i en tidigare instans bad man EFTA-domstolen om ett rådgivande uttalande. Högsta domstolen gick på flera punkter ifrån EFTA-domstolen. Domen kommer inte att ha någon direkt effekt på arbetsrätten i andra länder.

Kommissionens direktivförslag om förbättrad tillämpning av utstationeringsdirektivet behandlas fortfarande i parlamentet. Preliminärt datum för omröstning i plenum är den 23 oktober i år. (2013-05-13)

Från den första juli i år måste utländska företag anmäla tillfällig arbetskraft som arbetar i Sverige under minst fem dagar. Skyldigheten gäller för arbetsgivare både inom och utanför EU. Syftet med den nya lagen är att säkerställa att svenska regler gäller även för utländska arbetare, utstationerade, som arbetar i Sverige under en kortare period. Med det nya registret kan fack, arbetsgivare och arbetsmiljöverket lättare kontrollera att reglerna för exempelvis arbetsmiljö, diskriminering och arbetstid följs. Även de som börjat arbeta i Sverige innan den första juli måste anmälas.

Europaparlamentets sysselsättningsutskott har behandlat kommissionens förslag om hur utstationeringsdirektivet ska tillämpas, det så kallade genomförandedirektivet. Sysselsättningsutskottet antog i mitten av juni ett förslag som bland annat innebär att huvudleverantörer måste ta ansvar för att underleverantörer tillämpar korrekta anställningsvillkor och betalar in sociala avgifter. Ett företag som har verksamhet i ett annat land kan också tvingas ha en representant på plats som kan svara för företaget i kontakter med exempelvis myndigheter och arbetsmarknadens parter.

Man vill också försöka förhindra så kallade brevlådeföretag, som försöker kringgå arbetsrätten och sociala kostnader, genom att föreslå en checklista som medlemsländerna kan använda i den utvärderingen. Saker att utvärdera är bland annat var företaget är registrerat, var det betalar skatt, var det är verksamt och var det rekryterar arbetstagare för utstationering. För att utvärdera att den utstationerade är på ett tillfälligt uppdrag föreslår utskottet att man ser till en persons tid som utstationerad i relation till personens normala arbetsplats och om personen förväntas återvända till sitt hemland.

Däremot kan enligt utskottets förslag facken inte vidta åtgärder vid en konflikt mot ett utstationerande företag utan att de anställda först har givit sitt medgivande. Det sista förslaget anser socialdemokraterna i parlamentet vara helt oacceptabelt eftersom det undergräver parternas avtalsrätt.

En majoritet i sysselsättningsutskottet har också röstat för att inleda trepartsförhandlingar med rådet och kommissionen. Målsättningen är att ha ett förslag som kan röstas i parlamentet under senhösten. Europafacket EFS är tveksamma till att det ska komma ut något bra från dessa förhandlingar då parterna står för långt ifrån varandra. EFS kommer troligen verka för att förhandlingarna stoppas. (2013-09-03)

Vid arbetsmarknadsministrarnas möte i mitten av oktober lyckades medlemsländerna inte nå en överenskommelse om tillämpningsdirektivet för utstationerade arbetstagare, det vill säga nya regler om hur gällande bestämmelser om utstationering av arbetstagare ska tillämpas. De två knäckfrågorna handlar dels om nationella kontrollåtgärder och dels om leverantörers ansvar för underleverantörer. Kontrollåtgärderna för utstationerade syftar till att lösa problemet med att varken landet från vilket arbetstagare utstationeras eller landet där arbetet utförs, i praktiken, har kontrollmekanismer över de utstationerades anställningsförhållanden. Därför finns en risk att det skapas en gråzon för oegentliga och oredovisade arbeten. Målsättningen är att rådet ska enas om en ståndpunkt och att man kan avsluta förhandlingarna med EU-parlamentet före EU-valet i maj 2014. Arbetsmarknadsministrarna träffas nästa gång den 9 december.

I slutet av november underkände Europarådet europeiska kommitté för sociala rättigheter den lagstiftning som Sverige antog efter Lavaldomen. Kommittén anser att Lavallagen är en otillåten inskränkning av fackliga rättigheter och att Sverige bryter mot europarådets sociala stadga. Sverige kränker därmed strejkrätten och den fackliga förhandlingsrätten och bryter också mot skyldigheten att ge migrerande arbetstagare lika rättigheter. Kommitténs ståndpunkt kom efter en anmälan från LO och TCO i juni 2012. Den svenska regeringen är nu skyldig att lämna en rapport om vilka åtgärder de vidtagit för att uppfylla kommitténs rekommendation. Men arbetsmarknadsminister Elisabeth Santesson anser att Lavallagen är förenlig med den europeiska sociala stadgan och hänvisar till den parlamentariska utstationeringskommittén som ska komma med sitt förslag hösten 2014.

För ett halvår sedan underkände också ILO den svenska Lavallagen. De anser att den strider mot internationella konventioner om facklig förenings- och förhandlingsrätt. Dessutom att byggnads och Elektrikerförbundet har utsatts för föreningsrättsliga kränkningar.

Sedan 1 juli i år måste företag som utstationerar arbetskraft till Sverige anmäla det hos arbetsmiljöverket. Lavalutredningen bedömde år 2008 att endast några tusen arbetstagare skulle bli utstationerade hit men drygt tre månader efter att den nya bestämmelsen trätt i kraft hade mer än 15000 registrerats. Den som inte anmäler, eller lämnar in en ofullständig anmälan, kan krävas på 20 000 kr i sanktionsavgift. (2013-12-04)

På decembermötet lyckades arbetsmarknadsministrarna nå enighet om förslaget till tillämpningsdirektiv för utstationerade arbetstagare. Reglerna ska nu förhandlas med parlamentet och man hoppas på en överenskommelse innan EU-parlamentsvalet i maj. Facken är försiktigt positiva men hoppas på förbättringar efter förhandlingarna med parlamentet. Förslaget ändrar inte på något sätt själva utstationeringsdirektivet.

Direktivet syftar till att komma till rätta med det missbruk man sett samt förbättra övervakningen och se till att de befintliga EU-reglerna tillämpas mer enhetligt. Knäckfrågorna har varit dels vilka nationella kontrollåtgärder som är tillåtna och dels leverantörers ansvar för underleverantörer. När det gäller kontrollåtgärder blev beslutet att medlemsländerna själva får välja vilka kontrollåtgärder de vill sätta in men de måste meddela kommissionen vilka som används. Även när det gäller entreprenörsansvaret blev beslutet att medlemsländerna själva får besluta om huvudleverantörens ansvar för underleverantörer. Men för byggbranschen infördes ett hårdare krav. Där måste huvudleverantören ansvara för leverantörerna i ett led.

I Sverige har ett antal kontrollåtgärder införts för att se till att utstationeringsdirektivet följs, exempelvis måste företag som verkar i Sverige sedan förra sommaren registrera sig hos arbetsmiljöverket och utländska företag måste ha en representant på plats. Fler kontrollåtgärder och entreprenörsansvar utreds just nu av den parlamentariska utstationeringskommittén som ska vara klara om ett år.

Frankrike har slagit larm om kraftig ökning av fusket med utstationerande arbetstagare. De vill att reglerna både på EU-nivån och i Frankrike ska skärpas. Frankrike kommer inte att vänta tills alla beslut är tagna på EU-nivån utan har beslutat stärka sin egen lagstiftning. Ett förslag har presenterats i parlamentet som man anser bättre fångar in problemen. Bland förslagen finns ett huvudleverantörsförslag som gäller alla sektorer och inte bara inom byggsektorn, att franska arbetsgivare måste se till att utstationerade arbetstagare bland deras underleverantörer är registrerade hos arbetsinspektionen. Enligt förslaget ska också en svart lista upprättas över företag som redan dömts för olagliga aktiviteter.

EU-domstolen hanterar nu ett mål (C-396/13) som är av stor principiell betydelse i hela Norden. Det handlar bland annat om fackföreningars rätt att företräda sina medlemmar i tvister och frågan om vad som ska ingå i minimilönen. Den grundläggande frågan är vilken lön 186 elektriker från Polen har rätt till enligt utstationeringsdirektivet vid arbete vid ett kärnkraftverk i Finland. När de polska elektrikerna inte hade fått betalt enligt de allmänt bindande kollektivavtalen i Finland överförde de sina lönefordringar till det finska Elektrikerförbundet som gick till domstol för att driva in dem. Den polska arbetsgivaren hävdade då att lönefordringarna går utöver den minimilön som en värdstat enligt utstationeringsdirektivet kan kräva att ett utländskt företag betalar. Dessutom anser det polska företaget att det finska Elektrikerförbundet inte har rätt att väcka talan eftersom det är polsk lag som ska tillämpas. Enligt polsk lag är det inte tillåtet att överföra fordringar som följer av ett anställningsförhållande till någon annan. Både de svenska och danska regeringarna har yttrat sig. (2014-01-31)

Genomförandedirektivet för utstationerade blir troligtvis klart före EU-parlamentsvalet. En temporär överenskommelse nåddes den 27 februari mellan rådet, kommissionen och parlamentet. Den överenskommelsen godkändes sedan i mitten av mars av parlamentets sysselsättningsutskott och omröstning i hela parlamentet beräknas till början av april. Därefter ska det antas av ministerråder. Medlemsländerna har sedan två år på sig att genomföra direktivet.

Förslaget innehåller konkreta åtgärder för att stärka övervakningen och kontroll samt förbättra det praktiska genomförandet av existerande regler för utstationerade arbetstagare. Bland annat införs  huvudentreprenörsansvar i byggbranschen som innebär att en anställd hos en underentreprenör som inte har fått ut sin lön kan begära det av huvudentreprenören. Medlemsländerna kan i den nationella lagstiftningen införa mer långtgående regler samt utöka huvudentreprenörsavtalet till andra branscher.

I överenskommelsen finns en beskrivning av vad ett utstationerat företag är. Syftet är att komma ifrån fusk från ”brevlådeföretag” som egentligen inte är utstationerade. Vissa kontroller av förhållandena ska också kunna göras på ett utstationerat företag. Medlemsländerna ska kunna kontrollera att de anställda verkligen är utstationerade, vilket innebär att de bara arbetar tillfälligt i ett annat land. Dessutom ska det vara möjligt att undersöka om arbetare verkligen är egenföretagare och inte oriktigt anges som sådana. Medlemsländerna kan införa ytterligare kontrollbestämmelser om de som införs genom direktivet inte är tillräckliga.

Utstationerade arbetstagare ska få tydlig information om sina rättigheter via en officiell nationell webbsida. Dessutom ska informationsutbytet mellan berörda myndigheter förbättras.

Från svensk fackligt håll är man försiktigt positiv till överenskommelsen. Man anser den vara ett steg i rätt riktning men inte tillräcklig. Ett problem är att utstationeringsdirektivet, som det tolkats av EU-domstolen i Lavaldomen, inte ger möjlighet till likabehandling av utstationerade och nationellt anställda. Europafacket är mer kritisk till överenskommelsen. Enligt dem kommer förslaget inte att kunna stoppa den pågående sociala dumpingen. Europafacket anser att den enda lösningen är en helrevidering av utstationeringsdirektivet, tillsammans med ett socialt protokoll, som skyddar grundläggande sociala rättigheter från att underordnas ekonomiska friheter.

I maj 2013 beslutade regeringen att utländska företag som har utstationerad arbetskraft som arbetar i Sverige minst fem dagar måste anmäla det till Arbetsmiljöverket. Den första statistiken sedan anmälningsplikten infördes är för andra halvåret 2013 och visar att cirka 20 000 personer registrerades. De flesta jobbade i byggbranschen och främst runt storstäderna. De flesta företag som utstationerade kommer från Tyskland och Polen, men det säger inget om var den utstationerade arbetskraften kommer ifrån. Syftet med anmälningsplikten är att man ska kunna kontrollera att den utländska arbetskraften arbetar enligt villkoren i kollektivavtalen. Det har kommit signaler om att alla företag inte har registrerat, främst på grund av att man inte känner till anmälningsplikten. Om det är så och hur stort problemet i så fall är finns idag inga uppgifter om. (2014-03-27)