Arbetstidsdirektivet

Bakgrund

Kommissionens förslag (KOM (2004) 0607) som lades fram den 22 september 2004 innehåller bland annat två nya definitioner, en som inkluderar jour och beredskapstid och en som beskriver tid under jour och beredskap då arbete inte utförs (inaktiv tid). Inaktiv tid ska inte räknas som arbetad tid enligt direktivet om inte annat föreskrivs i nationell lag eller avtal. Medlemsstaterna kan förlänga beräkningsperioden för 48-timmarsveckan till tolv månader utan krav på kollektivavtal.

Komptid enligt art 17 och 18 i direktivet ska tas ut inom 72 timmar.

Reglerna om opt outen, d vs möjligheten för arbetsgivaren att genom individuella avtal med arbetstagarna kringgå bestämmelserna om maximal veckoarbetstid, skrivs om så att medlemsstaterna inte behöver tillämpa 48-timmarsregeln förutsatt att detta uttryckligen förutses i avtal eller överenskommelser mellan parterna på adekvat nivå. Kravet på avtal gäller inte om det inte finns kollektivavtal i företaget. Även den enskilde arbetstagaren måste ge sitt samtycke till att 48-timmarsregeln inte ska tillämpas. Arbetstiden får inte överstiga 65 timmar per vecka. (2004-09-14)

EFS (John Monks) har reagerat starkt. Han anser att Kommissionen givit efter för arbetsgivarnas påtryckningar och påpekar att möjligheten till ”opt-out” snarare utökas än avskaffas. Vidare är EFS kritisk till förslaget att arbetsgivarna får en ensidig rätt att organisera arbetstiden över en 12-månadersperiod. Först efter denna krävs fackets medgivande. Man anser också att den nya definitionen av jourtid (dvs. att vilotid på arbetsplatsen inte ska räknas in) är helt oacceptabel och i praktiken gör många skyddslösa.

Unice (den europeiska organisationen för privata arbetsgivare) är missnöjda med förslaget. De anser det vara”byråkratiskt och komplicerat och inte ge tillräcklig flexibilitet.

De svenska fackliga organisationerna är kritiska. SACO anser att jour ska vara arbetstid och ingå i den maximala arbetstiden om 48 timmar, att en begränsningsperiod om 12 månader ska kräva kollektivavtal och att opt-outen ska tas bort.

Enligt uppgift från företrädare från näringsdepartementet anser det ansvariga statsrådet Hans Karlsson att förslaget rörande ”opt-outen” inte kan accepteras, att förlängningen av beräkningsperioden till 12 månader är svår att tänka sig men att övriga förslag är möjliga att diskutera vidare.  (2004-10-03)

Inför mötet med arbetsmarknads- och socialministrarna som ägde rum 6-7 december kunde den svenska regeringens inställning enligt en ministerrådspromemoria daterad 2004-11-26 sammanfattas enligt följande:

För det fall att avsteg från regeln om maximal genomsnittlig veckoarbetstid ska kunna ske bör det enligt den svenska regeringens mening endast kunna ske genom kollektivavtal. För att Sverige skall kunna stödja ett förslag som innehåller möjlighet till avsteg från regeln om veckoarbetstid måste det innebära en väsentlig skärpning av villkoren för tillämpning av opt-out som innebär ett fullgott skydd för arbetstagaren. Direktivets regler motiveras av skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet. Ett krav på kollektivavtal innebär ett ökat skydd i jämförelse med avtal som enbart grundar sig på överenskommelser mellan individuella arbetstagare och arbetsgivare. Det är ofrånkomligt att enskilda arbetstagare har en avsevärt svagare ställning än arbetsgivaren.

Regeringens uppfattning är således också fortsatt att opt-out bör avskaffas. Regeringen kan dock ha förståelse för att de medlemsstater som idag använder sig av opt-out kan ha behov av en övergångsperiod. Regeringen är beredd att med de medlemsstaterna diskutera längden på en sådan övergångsperiod och vilka regler som skulle gälla under övergångsperioden.”

Resultatet av ministerrådsmötet innebar att inget beslut om förslaget till arbetstidsdirektiv fattades.  Sverige hade fått tillräckligt många länder med sig för att utgöra en sk. blockerande minoritet. (2004-12-10)
En hearing med EU-parlamentets arbetsmarknadskommitté hölls den 17 januari. Till denna var parterna på Europanivå inbjudna. EFS framhöll sitt missnöje med Kommissionens förslag generellt sett och pekade på riskerna för arbetsmiljön och kollektivavtalens ställning (opt-outen) som förslaget innebär. EFS anser vidare att valet inte kan stå mellan årsarbetstid med kollektivavtalade skyddsregler och årsarbetstid helt utan skyddsregler. Antingen baseras systemet på kollektivavtal eller kringgärdas av lagstadgade skyddsregler. Arbete med en sammanställning av sådana regler pågår nu inom EFS. Tanken är att mängden av behövliga regler ska göra att politikerna då väljer systemet med kollektivavtal istället. (2005-02-08)

EU-parlamentet röstade den 11 maj om arbetstidsdirektivet. Föremålet för omröstningen var ett förslag till betänkande från parlamentets utskott för arbetsmarknad. I förhållande till Kommissionens förslag föreslogs radikala förändringar i utskottsförslaget. Parlamentet antog utskottets förslag vilket var en framgång för den fackliga sidan.

I utskottsbetänkandet är möjligheten till individuellt undantag (opt-out) borta. Däremot införs möjlighet till årsarbetstid utan stöd i kollektivavtal, dock med ganska omfattande skyddsregler. Förslaget är inte bra men avsevärt bättre än Kommissionens. Betänkandet innebär också att parlamentet delar den tolkning av begreppet arbetstid som EG-domstolen gjort. I princip ska all tid som arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande räknas som arbetstid, d v s även jour- och beredskapstid. Dock ska avvikelser kunna göras om detta är motiverat. Passiv jourtid ska kunna räknas som icke-arbetstid inom vissa områden. Inom hälso- och sjukvård bör detta kunna hanteras genom kollektivavtal. (2005-05-24)

Vladimir Spidla, kommissionären för sysselsättningsfrågor, sociala frågor och lika möjligheter, sade vid ett anförande vid EFS styrelsemöte 14-15 juni att problemet med arbetstidsfrågan är att det inte längre bara är Storbritannien som vill ha undantag från EUs arbetstidsregler. Efter utvidgningen finns en nästan gränslös önskan att använda opt-out. Trycket inom vårdsektorn har blivit enormt efter EG-domstolens beslut att all jourtid ska räknas som arbetstid. Frankrike talar mot opt-out men använder den själv inom vården. Kommissionen försöker medla, men det är svårt.

I början av juni lade Kommissionen fram ett kompromissförslag som innebär att opt-out får ett tak på max 55 timmars arbete per vecka och att en utfasning ska ske efter tre år. Därefter ska undantag kunna beviljas om dessa kan motiveras.

John Monks konstaterade att EU-parlamentets beslut om förändringar i arbetstidsdirektivet med bl a slut på möjligheten till individuella arbetstidsavtal (opt-out) var mycket positivt. Tyvärr respekterar inte Kommissionen detta beslut utan skickar ett nytt, inte lika långtgående, förslag till Ministerrådet där läget nu är låst.

Ministerrådet har lämnat frågan till Coreper som återkommer till rådet när det finns något positivt att rapportera. (2005-09-01)

Det engelska ordförandeskapet lade i slutet av november fram ett nytt förslag rörande arbetstidsdirektivet till ministerrådet. Förslaget behandlades vid EPSCO-rådets (arbetsmarknads- och socialministrarna) möte den 8 december.

Trots långa förhandlingar kunde rådet inte enas om ett nytt arbetstidsdirektiv. (2005-12-09) 

Det nuvarande ordförandeskapet Österrike och det kommande, Finland, har i sin arbetsplanering utlovat ett försök att nå en slutlig lösning på frågan om arbetstidsdirektivet. Däremot har inget sagts om hur. (2006-01-20)

Enligt arbetslivsminister Hans Karlsson är en uppgörelse möjlig, men att en sådan knappast kommer att medföra märkbara förbättringar för löntagarna. Den lösning som står till buds är att komma överens om en i och för sig för arbetstagarna bra lösning men med en lång övergångsperiod. Alternativet är att en eller flera medlemsstater blockerar överenskommelsen. (2006-03-06) 

Vid sitt möte den 1 juni försökte EUs arbetsmarknadsministrar att lösa frågan om ett nytt arbetstidsdirektiv men misslyckades. Det österrikiska ordförandeskapet anser att frågan i det närmaste är olöslig.

Risken är nu att arbetstidsdirektivet faller sönder genom att allt fler länder utnyttjar möjligheten att ställa sig utanför direktivets minimiregler (opt-outen). De flesta medlemsländer inser att direktivet måste förändras beroende på domar i EG-domstolen om att all jourtid ska räknas som arbetstid.

Sveriges tidigare hårda inställning har på senare tid mjuknat något. Om jourfrågan löses skulle undantaget (opt-outen) kunna behållas under längre tid.

Parlamentet, som i huvudsak stödjer de fackliga kraven, har medbestämmande i frågan men är blockerat så länge ministerrådet inte kan enas.  (2006-06-09) 

Uppgiften att försöka få medlemsstaterna att enas om ett nytt arbetstidsdirektiv åvilar nu Finland, som är ordförandeland i EU t.o.m. 06-12-31. Utsikterna att lyckas får bedömas som små. Den finska utrikesministern har dock sagt att de hoppas på en uppgörelse under det finska ordförandeskapet.

EG-domstolen har nyligen avkunnat en dom som går emot Storbritanniens uppfattning. Saken rör av britterna utfärdade riktlinjer rörande arbetstagarnas rätt till vila. Domstolen anser att innehållet i riktlinjerna strider mot direktivets anda och syfte, eftersom dessa inte slår fast att arbetsgivarna också har skyldighet att se till att arbetstagarna utnyttjar sin vila, inte bara att se till att de kan utnyttja denna. (2006-09-15)

Det finska ordförandeskapets ambition är att åstadkomma en lösning av arbetstidsfrågan. De viktigaste frågorna är jourfrågan och rätten att ställa sig utanför grundregeln om 48-timmars arbetstid (opt-outen). Det ryktas att olika förslag till lösningar diskuteras i Bryssel, däribland att skilja frågorna om jour och opt-out tidsmässigt. Detta har dock avvisats av flera stater. En annan idé är att olika regler ska gälla för länder beroende på om de utnyttjar undantaget eller ej.

Eventuellt kan frågan komma att tas upp på toppmötet i Lahtis den 20 oktober. Ett extra ministerrådsmöte äger också rum den 7 november.  Från det tyska ordförandeskapet, som tar över efter Finland, har sagts att de inte avser att ta upp frågan till behandling.(2006-10-13)

Det extra ministerrådsmötet den 7 november lyckades inte komma överens om ändringar i direktivet. Det finska kompromissförslaget avvisades av fem länder  Cypern, Frankrike, Grekland, Italien och Spanien.

Det finska förslaget innebar att det skulle vara möjligt att genom avtal mellan parterna tillåta längre arbetstider än 48 timmar per vecka. De fem länderna krävde att undantaget från 48-timmarsregeln skulle tidsbegränsas, vilket majoriteten avvisade. I dag omfattar undantaget (opt-outen) Storbritannien, Estland och Malta, medan Frankrike, Tyskland, Österrike m.fl. har separata undantag för vårdsektorn.

Det finska kompromissförslaget syftade också till att korrigera den tolkning som slagits fast av EG-domstolen och som innebär att inaktiv jourtid räknas som arbetstid. I Sverige är förhållandet att arbetstidslagen fr.o.m. årsskiftet ändras i enlighet med det gällande direktivet, innebärande tvingande regler om att all jourtid ska räknas som arbetstid. Dessutom krävs en sammanhängande dygnsvila om minst 11 timmar.

Nästa ministerrådsmöte är i december, men förutsättningarna ser inte alltför ljusa ut. Tyskland (nästa ordförandeland) har sagt att de inte avser att ta upp frågan. Dessutom har Kommissionen varnat för att de kommer att anmäla de länder som bryter mot direktivet till EG-domstolen.

Den svenske arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorins budskap till parterna vid en träff den 20 november var att lösa arbetstidsfrågorna genom kollektivavtal. (2006-11-24)

Portugal har försökt få igång förhandlingar om ett nytt arbetstidsdirektiv. Man hade förhoppningar om att den nya franska regeringen skulle ge upp sitt motstånd mot Storbritanniens möjlighet (så kallad opt-out) att välja bort gränsen på högst 48 timmars arbetsvecka över en sexmånadersperiod. Storbritannien har inte velat avstå från denna möjlighet vilket fått fler länder att vilja införa något liknande. Men Frankrike tycks inte ha ändrat sin åsikt att så mycket flexiblare arbetstidsregler innebär konkurrens med billigare arbetskraft. Sverige, Spanien och Italien är också motståndare till Storbritanniens opt-out. (2007-10-15)  

Ordförandelandet Portugal försöker nå en överenskommelse om ett nytt arbetstidsdirektiv där de nuvarande jourtidsreglerna är borttagna. Frankrike har tidigare motsatt sig direktivet som skulle innebära att Storbritannien får behålla sitt undantag från en maximal veckoarbetstid på 48 timmar. Nu har Frankrike svängt förutsatt att Storbritannien antar förslaget till nytt bemanningsdirektiv. Det direktivet innehåller bland annat en regel om att arbetsgivarna ska ge den som kommer från ett bemanningsföretag lika bra villkor som övriga anställda på arbetsplatsen. Men det är tveksamt om det blir något beslut då Storbritannien inte vill gå med på någon reglering av bemanningsföretagen. (2007-12-03)

Arbetsmarknadsministrarna misslyckades för sjunde gången att nå en uppgörelse om nya arbetstidsregler. Det innebär att tills vidare gäller beslutet från EU-domstolen att all jourtid räknas som betald arbetstid. Denna gång hade man villkorat frågan med bemanningsdirektivet för att på så sett försöka få med sig både Frankrike och Storbritannien. Men britterna vägrade trots att de permanent skulle få en längre schemalagd veckoarbetstid än andra EU-länder. Förslaget gick aldrig till omröstning utan ordföranden föreslog att Slovenien ska försöka nå en ny kompromiss under våren. (2008-01-25)

Vid arbetsmarknadsministrarnas möte den 9-10 juni nåddes en kompromiss om arbetstidsdirektivet. Förslaget presenterades som en paketuppgörelse tillsammans med rättigheter för anställda inom bemanningsföretagen. Uppgörelsen blev möjlig när den brittiska regeringen gav upp sitt motstånd mot bemanningsdirektivet (efter att de brittiska parterna gjort en överenskommelse om bemanningsföretag) mot att de andra medlemsländerna gick med på att behålla möjligheten att göra undantag från arbetstidsdirektivets regel om högst 48 timmas veckoarbetstid (den så kallade opt-outen”) genom individuella avtal mellan arbetsgivare och enskild arbetstagare.

För arbetstidsfrågan innebär förslaget att jourtid inte längre behöver räknas som betald arbetstid. Man inför begreppet aktiv och inaktiv jourtid. Anställda som har jour och finns på arbetsplatsen men inte behöver arbeta utan har möjlighet att sova räknas som inaktiv jourtid. Denna inaktiva jourtid kan räknas som arbetstid om nationell lag eller om de sociala parterna kommer överens om det. I annat fall räknas den inaktiva jourtiden som fritid. Den kompensationsledighet man som arbetstagare ha rätt till om dygnsvilan inskränks ska förläggas inom rimlig tid efter avslutat arbetspass. Vad som menas med rimlig tid kan bestämmas i kollektivavtal.

Förslaget ger också länder som önskar ha en väsentligt längre arbetstid rätt till det, vilket Storbritannien har idag. Förslaget ger en möjlighet att kringgå skyddsregeln om maximalt 48-timmars arbetsvecka under förutsättning att den anställde och arbetsgivaren är överens. En arbetsvecka ska enligt förslaget maximalt kunna vara 60 timmar, om inaktiv jourtid räknas som arbetstid är maxgränsen 65 timmar. Överenskommelse om förlängd arbetstid får inte göras under den första anställningsmånaden och arbetsgivarna måste registrera arbetad tid för de som omfattas av undantagen. Undantagen för 48-timmars arbetsvecka gäller inte Sverige som reglerar arbetstiden via kollektivavtal. Kommissionen ska göra en översyn av undantagen för veckoarbetstiden efter sju år.

Förslaget går, efter toppmötets formella beslut i juni, till parlamentet som ska behandla frågan i höst. Parlamentet har tidigare drivit frågan att undantag för veckoarbetstiden ska fasas ut. (2008-09-08)

Vid arbetsmarknadsministrarnas möte i juni nådde man en kompromiss om ett nytt arbetstidsdirektiv genom att presentera det i en paketuppgörelse med rättigheter för anställda inom bemanningsföretagen  bemanningsdirektivet. Efter uppgörelsen var kritiken hård mot arbetstidsdirektivet, bland annat för att Storbritannien fått behålla sitt undantag om högst 48 timmars arbetsvecka. Däremot är alla nöjda med bemanningsdirektivet. Ett problem var dock att båda direktiven skulle behandlas tillsammans.

På ministerrådets möte den 15 september bekräftade ministrarna uppgörelsen om bemanningsdirektivet. Direktivet antogs som en så kallad A-punkt vilket innebär att det är en dagordningspunkt som klubbas utan diskussion. Det gav EU-parlamentet sista ordet och möjligheten att bryta kopplingen mellan de två direktiven. Parlamentets sysselsättningsutskott godkände också direktivförslaget utan ändring. Den 20 oktober ska förslaget behandlas i plenum.

Flera länder var kritiska till att ge Storbritannien ett permanent undantag från 48-timmarsregeln i det nya förslaget till arbetstidsdirektiv. Därefter har europaparlamentets socialistgrupp sagt att man är beredd på att ta strid för att stoppa den möjligheten. Även ordförandelandet Frankrike har sagt sig vara öppna för en ny diskussion. Det är därmed osannolikt att parlamentet och ministerrådet kan nå en uppgörelse om arbetstiderna under pågående ordförandeperiod. Förslaget kommer förmodligen att behandlas i vår. Parlamentet har satt ut datum i december för behandling av direktivförslaget. (2008-10-13)

Parlamentets sysselsättningsutskott har antagit en rapport om arbetstiderna som skiljer sig starkt från det som arbetsmarknadsministrarna beslutade i juni. Utskottets förslag, som ligger nära de fackliga kraven, kräver att det brittiska undantaget från 48-timmarsregeln ska avskaffas och fasas ut på tre år. Dessutom ska all jourtid, både aktiv och inaktiv, räknas som arbetstid. Det var huvudsakligen de konservativa från Storbritannien som röstade nej i utskottet. Medan EFS naturligtvis välkomnade resultatet är arbetsgivarorganisationerna rasande över att ett borttagande av undantaget från 48-timmarsregeln skulle beröva dem den flexibilitet de behöver i denna tid av ekonomisk kris. En rad kvinnoorganisationer har tidigare varnat för att undantaget från 48-timmarsregeln innebär en försämring av kvinnans situation på arbetsmarknaden. Detta på grund av att undantaget används för att komma runt arbetstidsbestämmelser, främst inom sjukvården som är en kvinnodominerad sektor.

Parlamentet tidigarelade sitt beslut för att få mer tid för informella samtal med rådet. Samtal som man hoppas ska leda till en överenskommelse innan parlamentet tar ett beslut i plenum den 17 december. Om inte parlamentet och rådet når en överenskommelse kommer det att bli nödvändigt med medlingssamtal vilket kan försena ett beslut om direktivet till efter parlamentsvalen i juni. Rådet kommer att debattera arbetstidsdirektivet den 18 december.

Arbetsgivarverket, SKR och Svenskt Näringsliv har skrivit ett gemensamt brev till de svenska europaparlamentarikerna att utskottets förslag måste stoppas. Man är framförallt kritisk till att utskottsförslaget definierar all jourtid som arbetstid. Man menar att det riskerar den svenska konkurrenskraften.

EFS planerar att ha en demonstration utanför parlamentets lokaler i Strasbourg den 16 december, då parlamentet ska besluta om arbetstidsfrågan. (2008-11-24)

Parlamentet antog med klar majoritet den 17 december sysselsättningsutskottets rapport. Det innebär att parlamentet kräver att opt-outen ska fasas ut och att all jourtid ska räknas som arbetstid, även så kallad inaktiv jourtid, frågor som ministerrådet kom överens om i juni förra året. För att Sysselsättningsutskottets rapport skulle gå igenom krävdes att minst hälften av ledamöterna röstade för den, och det blev en betryggande majoritet. Till stöd för sysselsättningsutskottets förslag ordnade EFS en demonstration utanför parlamentet i Strasbourg. Resultatet blev samtidigt ett bakslag för Arbetsgivarverket, Svenskt Näringsliv och Sveriges kommuner och Regioner som hade uppmanat svenska EU-parlamentariker att godkänna ministerrådets överenskommelse.

Eftersom det var parlamentets andra behandling av förslaget ska det nu enligt regelboken bli en förlikning mellan parlamentet och rådet. En förlikning måste påbörjas inom fyra månader och vara avlutad drygt en månad därefter. Parlamentsvalet i början av juni gör att hela processen måste vara avslutad före maj månad. Det tjeckiska ordförandeskapet har sagt att man ska försöka medla i frågan. Men parterna står mycket långt ifrån varandra. Det informella arbetsmarknadsministermötet den 23 januari kommer att behandla frågan. Det Tjeckiska ordförandeskapet har inför mötet ställt en del frågor för att utröna kompromissviljan. Kommissionen ska också göra en analys av läget innan en förlikning kan starta. Om inte parterna når en förlikning under den stipulerade tiden faller förslaget och det nuvarande direktivet fortsätter att gälla. (2009-01-26) 

Den formella förlikningen när det gäller arbetstidsdirektivet började den 17 mars. Sedan har man maximalt 8 veckor på sig, det vill säga till mitten av maj. Men parlamentets sista sammanträde är i början av maj, vilket därför i praktiken blir slutdatum. Nästa förlikningsmöte är den 1 april.

Knäckfrågorna är jourtid och opt-outen. Om jourtid finns bas för en överenskommelse. Enligt den ska all jourtid räknas som arbetstid, men med möjlighet till nationell anpassning genom lagstiftning eller avtal mellan parterna. Opt-outen är svårare, att få rådet med på ett avskaffande är inte realistiskt. En möjlig väg skulle kunna vara en klausul att opt-outen ska ses över om några år. Ett argument från ordföranden är att om jourfrågan löses finns mindre behov av opt-out.

Parlamentets förhandlingsgrupp är splittrad. En del är mer kompromissvilliga än andra. De mest kompromissvilliga ser en stor fördel i att jourfrågan löses och att det skulle minska intresset för opt-outlösningar. Den andra gruppen befarar att en kompromiss leder till försämringar. Europafackets åsikt är att det är bäst om förlikningen bryter samman eftersom det nuvarande direktivet är bättre än varje tänkbar kompromiss. (2009-03-23)