Vad krävs för att landa rätt i utbildningsutbudet kopplat till omställningsstudiestödet? 

Universitetskanslersämbetet. I många år fick jag alltid en rödmarkering (för felstavning) när jag skrev in denna myndighet i Word. Jag glömde nämligen konstant ett s. Jag skrev Universitetskanslersämbetet utan det fetade s:et. Men det gör jag inte längre, för man lär så länge man lever (och även om det är svårt att lära gamla hundar att sitta, insåg jag till slut att Word nog hade en poäng i sin rödmarkering).

Och apropå att lära så länge man lever släppte denna myndighet, också förkortad UKÄ, häromdagen rapporten Lärosätenas utbildningsutbud relaterat till omställningsstudiestödet – Sammanställning och analys. UKÄ har fått detta uppdrag av regeringen för att sammanställa och analysera statliga lärosätens rapportering avseende utbildningsutbudet – för att tillgängliggöra vidareutbildning för redan yrkesverksamma.

Rapporten ger på ett pedagogiskt och enkelt sätt en bakgrund till varför det är viktigt att landa rätt kring utbildningsutbudet kopplat till omställningsstudiestödet framöver. Kan man väldigt lite om omställningsstudiestödet, så erbjuds också en väldigt kort och pedagogisk sammanfattning av vad det rör sig om i rapporten. Samtidigt brottas UKÄ med samma utmaningar som vi alla gör i nuläget, att statistiken över sökande av omställningsstudiestödet är knapphändig. För att försöka möta denna utmaning har UKÄ, utifrån olika statistikkällor, ändå lyckats göra en gedigen analys kring vad vi kan förvänta oss kring vuxnas efterfrågan på utbildning under kommande år.

Sammanfattningsvis skriver UKÄ att: ”Både yrkesexamensprogram och de generella program som kan vara av särskilt intresse för studenter med omställningsstudiestöd har ett söktryck som är högre än 1. Det innebär att med ett ökat antal sökande, och om antalet platser inte utökas, kommer konkurrensen att öka och färre att få en utbildningsplats”. Med andra ord konstaterar UKÄ att stödets införande – om det inte pareras med ett utökat utbildningsutbud – kommer att leda till undanträngningseffekter. Förutom detta visar antaganden kopplat till befolkningsutvecklingen att åldersgrupperna som studerar vid högskolan förväntas öka de kommande 20 åren.

UKÄs resonemang ovan är inget unikt och heller inte särskilt förvånande. Men slutsatserna är intressanta med tanke på att det inte satsats någonting på ett utökat utbildningsutbud kopplat till reformen än, och det här är den återkoppling som utbildningsdepartementet får i frågan. Om det rådde oklarheter innan – och kanske ansågs av vissa som att olika särintressen drev olika linjer kopplat till ett utökat utbildningsutbud framåt – kan vi nu avfärda sådana tankar helt och hållet. Utbildningsutbudet måste utökas!

Det är också spännande att läsa om skrivningen kring livslångt lärande, som infördes i högskolelagen (1992:1434) 2021. För samtidigt som UKÄ på ett ställe i rapporten redogör för skrivningarna i den proposition – Prop. 2020/21:60, Forskning, frihet, framtid – kunskap och innovation för Sverige – som låg bakom lagförändringen är det förvånande att senare i rapporten läsa om vissa lärosätens snäva tolkningar av livslångt lärande vs omställning och hur de brottats med detta i sin återrapportering. För UKÄ skriver att bakgrunden ”…till ändringen i högskolelagen är att den dåvarande regeringen konstaterade att livslångt lärande, kompetensutveckling och omställning blir allt viktigare för samhällsutvecklingen”.

Att därför läsa senare i rapporten att flera ”…lärosäten påpekar att livslångt lärande respektive omställning inte ger upphov till samma behov av utbildningar. En del lärosäten gör en tydlig distinktion mellan livslångt lärande och omställning. Exempelvis tolkas livslångt lärande som fördjupning eller breddning inom ett befintligt yrke, medan omställning mer handlar om karriärbyte.” förbryllar mig som sagt en smula.

Jag har respekt och förståelse för att livslångt lärande inte behöver tolkas som att vara synonymt med omställning, även om UKÄ konstaterar att många lärosäten ser på begreppen på just detta sätt. Men eftersom denna återrapportering är ett uppdrag som hänger ihop med införandet av omställningsstudiestödet kanske man hade kunnat förvänta sig att lärosätena hade kikat (åtminstone lite) på formuleringarna kring denna reform? För stödets syfte är att ”stärka arbetstagares ställning på arbetsmarknaden”. Detta kan göras såväl genom en fördjupning, breddning, karriärbyte och på alla möjliga ledder och bredder så länge det svarar upp mot stödets syfte. Att därför så tydligt skilja på att fördjupningar och breddningar handlar om livslångt lärande och att omställning enbart handlar om karriärbyten, är att göra en komplex bild alltför enkel.

Nåväl, mest något av en parentes trots allt. Men uppenbarligen bör regeringen kanske ha semantik i åtanke när man ger uppdrag till statliga lärosäten i framtiden😊. I UKÄs sammanfattande analys är det glädjande att läsa att myndighetens uppfattning är att lärosäten ”…måste identifiera behov i dialog med både omställningsorganisationer och företrädare för arbetsmarknaden.” OFR har ingen avvikande uppfattning men än bättre vore så klart om ett sådant arbete skulle kunna bli en naturlig del av den prognosmodell kopplat till omställningsstudiestödet som UKÄ har i uppdrag att ta fram 2023. För även om det är tydliggjort i regleringsbrevet att detta uppdrag ska göras i dialog med omställningsorganisationerna, är det centralt att Sverige framöver hittar en modell för att på ett bättre sätt kunna identifiera efterfrågan på fortbildning kopplat till omställningsstudiestödet.

Flera rapporter, däribland Riksrevisionens Det livslånga lärandet inom högre utbildning (RIR 2016:15), pekar nämligen på att lärosätena har svårt att identifiera efterfrågan på fortbildning kopplat till livslångt lärande. En förutsättning för att lärosätena ska kunna fånga upp efterfrågan på fortbildning är enligt rapporten att det finns en väl fungerande samverkan mellan lärosäten och arbetsliv, vilket i regel inte fungerar tillfredsställande idag. Kunskapen om efterfrågan kopplat till omställning och livslångt lärande är därmed högst begränsad hos statliga universitet och högskolor konstaterar denna och flera andra rapporter. Detta kan kanske i viss mån också utläsas ur det sätt som vissa lärosäten har resonerat kring livslångt lärande och omställning i sin återrapportering till UKÄ som jag skrev om här ovan?

Den sista viktiga slutsatsen som är värd att lyfta från UKÄs rapport är att man delar lärosätenas bild av att finansieringen är en utmaning för att utveckla utbildningsutbudet framåt. Lärosätena ser stora svårigheter att – som regeringens direktiv var när uppdraget lades – utveckla utbudet inom befintliga ekonomiska ramar.

Sammanfattningsvis behöver mer medel tillskjutas för att utöka utbildningsutbudet kopplat till omställningsstudiestödet framöver och i en sådan process måste man också hitta former för att uppnå en bättre samverkan mellan lärosäten och de organisationer som har tecknat omställningsavtalen på arbetsmarknaden. Nothing more, nothing less…och även om ingen påstår att det kommer bli enkelt, kommer reformen endast nå sin fulla potential om allt detta faller på plats och landar rätt. OFRs dörr för dialog i dessa frågor är öppen och vi kommer även försöka jobba strategiskt för att få till en sådan dialog framöver.

6 mars 2023

Kristofer Jervinge, utredare på OFR