Mot en jämställd arbetsskadeförsäkring – äntligen!

Arbetsskaderegleringen i socialförsäkringsbalken har sedan lång tid tillbaks varit i behov av översyn då arbetslivet och därmed de skador vi får förändrats. Regleringen avseende arbetsskador har rötter från 1900-talets början där plötsliga, inte sällan allvarliga, olycksfall var vanliga. Arbetet för en säker arbetsmiljö var inte utvecklat och behovet av ekonomiskt skydd för arbetarna vid en allvarlig skada var uppenbar. Själva orsakssambandet mellan skadehändelse och arbetets inverkan var relativt sett lätt att belägga varmed försäkringen fyllde sitt syfte väl.

Idag ser arbetslivet annorlunda ut och därmed även de anmälda arbetsskadorna. De traditionella arbetsolycksfallen, som gemene man associerar begreppet arbetsskada till, ser delvis annorlunda ut vilket utmanar försäkringen i sig. När vi sedan lägger till att arbetssjukdomar, som även innefattas i arbetsskada, utgör en allt större grund till anmälan blir det stundtals riktigt besvärligt. Kopplingen mellan skada-arbete blir betydligt svårare.

Det är sedan länge tydligt att män än kvinnor i högre grad får sina arbetsskador (-sjukdomar) godkända. Att arbeta i manligt dominerade yrken som exempelvis i traditionella högriskyrken inom industri och hantverk innebär en högre skaderisk, vilket kan vara en förklaring. En annan att kunskapen och forskningen om skador i kvinnodominerade sektorer och yrken inte är nog utvecklad och har därmed inte påverkat arbetsskadereglering och handläggning i adekvat grad. Genom statistik från bland annat AFA och underlag från SBU (statens beredning för medicinsk och social utvärdering) vet vi att skillnaden i fråga om beviljande tycks ligga i att män och kvinnor arbetar i olika delar av arbetsmarknaden. Kort sagt, oavsett om du är man eller kvinna som jobbar i en mansdominerad del av arbetsmarknaden har du bättre möjlighet att få din arbetsskada godkänd än om du jobbar i en kvinnodominerad. Sannolikt ett arv från de principer som grundlade försäkringen i fråga om vilka typiska olycksfall som avsågs och även enkelheten i bedömningen av orsakssambandet skada-arbete.

Det initiativ regeringen nu tagit med en utredning för ”En mer jämställd och rättssäker försäkring vid arbetsskada” (Dir 2016:9) är helt nödvändigt. Det är ett flertal frågor som skall belysas under relativt kort tid och direktivet är ovanligt tydligt. Det är helt otidsenligt att inte ha en säkerställd kunskap om kvinnligt dominerade yrkens skador och sjukdomar och i följd därav en reglering som ger män och kvinnor vid jämförliga skador samma ekonomiska trygghet. Därför välkomnas tydligheten i uppdraget avseende hur Försäkringskassan skall få kunskap om koppling mellan arbetsmiljö och sjukdom där det uppenbarligen varit svårt att tillgodogöra sig aktuell kunskap. Behovet av kunskap om hur arbetsmiljön påverkar uppkomsten av sjukdom är avgörande. Den tid då orsakssambandet skada – sjukdom var enkel är i volym av anmälda skador längesedan förbi.

Mot bakgrund av den allt större ohälsan inom kommunal sektor särskilt inom de så kallade kontaktyrkena där de psykosociala diagnoserna nu dominerar är det däremot tråkigt att konstatera att uppdraget avseende ”skadlig inverkan av psykisk natur” är begränsat och avser endast att klargöra gränsdragning. Här hade ett större grepp varit välkommet men rädslan för att utvidga arbetsskadebegreppet – och därmed kostnaden – är stor.

Vi ser oavsett fram emot en modernare arbetsskadeförsäkring som ett resultat av denna utredning som skall redovisas senast i slutet av mars 2017. Medskick till utredaren Ingrid Pettersson: vi är gärna delaktiga i referensgrupp – vi har mycket kunskap inom arbetsskadeområdet på OFR.

25 februari 2016

Eva Fagerberg, kanslichef/1:a ombudsman