Kanske har vi fått en och annan ny tanke just detta år?

Kommer ni ihåg hur vi kunde le lite inkännande åt preppers och hur vi skulle ta fram en lag om att inte dölja ansiktet med mask. Hur vi var oförstående mot de som inte tog i hand för att hälsa och hur vi stressade omkring utan mål för att handla, handla, handla? Att vi undrade över hur mycket skärmtid som egentligen var ok och att vi tänkte att det där med det digitala det kan ju jag vänta med för det får andra sköta. Att  ”det är ju tråkigt att någon sitter ensam, men det behöver inte jag tänka på som är så stressad över att inte få tillräckligt med stolar till festen”. Hur vi inte tyckte vi behövde varandras stöd och hjälp eller att vi trodde vi säkerligen var starkare som individer än tillsammans?

Kanske har vi nu fått stanna upp en smula och tänka lite andra tankar. De flesta av oss har nog ett litet förråd med det som kan vara bra att ha då krisen kommer och i det förrådet finns nu kanske även munskydd och D-vitamin bland trangiakök, vattendunkar och konserver. Några bär munskydd eller drar upp halsduken för ansiktet och ingen skriker efter dem eller ifrågasätter det. Vi hälsar på det sätt som passar var och en bäst och känner in vad den andre vill. Vi stannar upp och tittar oss omkring och upptäcker att vi inte behöver så mycket mer än det vi redan har. Kanske kan vi snarare dela med oss av det vi har till andra. Skärmtiden har ökat eller kanske har vi snarare insett hur mycket av den tiden vi egentligen redan hade innan 2020 och kanske är det så att det inte är skärmtiden i sig som spelar någon roll, utan vad vi använder skärmtiden till och vilket värde den ger oss.

Många av oss har nog upptäckt hur fantastisk tekniken ändå är och att det inte hade varit lika lätt att jobba hemifrån, handla hem mat, samla ihop grupper för hjälp till riskgrupp, hålla kontakt med sina nära och kära om inte alla dessa lösningar redan funnits. Kanske svär vi, i varje fall något, mindre åt den moderna tekniken nu. Kanske förstår vi bättre hur det är att vara ensam nu när många av oss får känna på att vara ensamma utan att ha valt det. Kanske inser vi också att vår lilla del är viktig. Det spelar roll vad jag gör. Det spelar roll vad vi gemensamt kommer överens om och jobbar mot. Jag behöver tänka på vad jag gör. Du behöver tänka på vad du gör. För att hjälpa till att hålla ut och hålla i.

Och nu kan man verkligen undra vad detta har med tjänstepensioner, arbetsmiljö, avtalsförsäkringar, facklig verksamhet och OFR att göra! Jo, allt faktiskt. Det handlar om att preppa, att stötta, att ha respekt för varandra, att samarbeta, att komma överens vart vi ska, att bemästra tekniken och att nå ut till människan. Att vi alla är viktiga.

Men nu tror jag det är dags att ta lite julledigt! En jul som inte är som alla andra, eller så är det precis det den är för många och i vilket fall som helst är det en jul att inte stressa och att istället stanna upp och ta hand om sig – om dig – om oss alla.

23 december 2020

Åsa Bjerkesjö, Kommunikatör/administratör OFR