JA-delegationens arbete klart – en betraktelse

JA-delegationens arbete klart – en betraktelse

Igår höll Delegationen för jämställdhet i arbetslivet, den så kallade JA-delegationen, seminarium i samband med överlämnande av sitt slutbetänkande till arbetsmarknads-minister Ylva Johansson. Sommarens första riktigt fina dag fyllde rummet med förväntansfulla parter, arbetsgivare, journalister och övriga intresserade för att ta del av idéerna i betänkandet med det anspråksfulla namnet Hela lönen, hela tiden – utmaningar för ett jämställt arbetsliv (SOU 2015:50).

Det är lika bra att medge det omedelbart; det var för många förvånande att delegationen inte kunnat komma överens om att lägga fram fler konkreta förslag. Från enskilda deltagare i panelen kunde skönjas en besvikelse över detta, även om samarbetet, kunskapsinhämtandet och insikterna framhölls positivt. Tydligast var Vårdförbundets Sineva Ribeiro som anser det vara ett nederlag att delegationen inte överhuvudtaget kommit med förslag kring lönebildningen, en fråga som hänvisades tillbaks till parterna. Här har Ribeiro yttrat sig särskilt och framhåller att parterna inte mäktar att lösa den uppgiften utan behöver stöd för att långsiktigt åstadkomma jämställda löner.

Den djupa genomgången av statistik gav upphov till ändrad uppfattning hos flera av delegaterna, fakta som gärna glöms bort eller inte tas fram när debatten sker på barrikadnivå och därmed inte tjänar det egna syftet. Elisabet Thand Ringqvist, tidigare VD för Företagarna, sade att hon tidigare varit tydlig förespråkare för familjens valfrihet i uttaget av föräldrapenningen, men att hon i detta arbete fått sådan kunskap och insikt i frågan att hon omöjligen nu kunde vidhålla den uppfattningen; samhället behöver reglera frågan då konsekvenserna av valfriheten inte rimmar med ett jämställt arbets- och familjeliv. Det är också förslaget om fördelning av föräldraledighetsuttag samt justering i Föräldraledighetslagen som medialt rönt mest uppmärksamhet, och som enligt min uppfattning är riktigt bra.

Ylva Johansson tog emot betänkandet och angav att trots allt är lönefrågan mest central. Den kan inte undvikas, den är avgörande viktig för resten av jämställdhetsfrågorna. Börja med att diskutera och åtgärda de förklarade löneskillnaderna, var hennes budskap till parterna.

Ordförande Anna Hedborg framhöll hela serien publikationer i ämnet, vilka har sett ljuset under dessa tre och ett halvt år, hela sex SOU:n. Under promenaden från seminariet till OFRs kansli på Linnégatan tänker jag att det är just tankegångarna, diskussionerna som ryms i dessa volymer som nog i hög grad får utgöra det fortsatta arbetet mellan parterna, i departementskorridorerna och sist men inte minst hemma vid köksborden.

5 juni 2015

Eva Fagerberg, kanslichef/1:a ombudsman