Christer Romilson gästbloggar | OFRs ordförande 2002 – 2013

OFR 20 år

Det är nu 20 år sedan förhandlingskartellen TCO-OF ombildades till Offentliganställdas Förhandlingsråd (OFR), frigjorde sig från centralorganisationerna och öppnade för både TCO- och Saco-förbund att bli medlemmar. Det var ett beslut av historisk betydelse.

Vi var många vid 90-talets början som ville ha en ny förhandlingsordning. Förhandlings-systemet inom det offentliga området var starkt centraliserat. Alla avgörande beslut på TCO-sidan togs av de mäktiga kartellerna TCO-S och KTK. Inte av förbunden. Men under 1970- och 80-talen hade införandet av MBL (medbestämmandelagen 1976), LAS (lagen om anställningsskydd 1982) och LOA (lagen om offentlig anställning 1994) krävt en ökad lokal facklig aktivitet. När sedan arbetsgivarna drev på för en lokal och individuell lönesättning ansåg vi på den fackliga sidan att en total nyordning var nödvändig. Kraven på ökat medlemsinflytande måste tillgodoses. Det kunde bara ske genom att makten flyttades från kartellerna till förbunden.

År 1991 uppstod TCO-OF ur de båda TCO-kartellerna och 1995 ombildades vi till OFR. Det var viktigt för oss som var inblandade att organisationen skulle styras av förbundens och verklighetens behov. Vi var övertygade om att förhandlingsrätten borde ligga hos förbunden och att samverkan dem emellan måste bygga på frivillighet inte på tvång. Vi har därför kontinuerligt i alla år förnyat och utvecklat OFR-konceptet.

Vi lyckades bygga en ny organisation och förhandla fram huvudavtal med arbetsgivarsidan i linje med de idéer vi hade från början. Både det statliga och de kommunala huvudavtalen är tecknade med utgångspunkt i OFRs organisation. Genom att OFRs sju förbundsområden bär förhandlingsrätten har förbunden kunnat föra förhandlingar mer branschanpassat. Det har vi, och alla de människor den offentliga verksamheten tjänar, haft glädje av. Men det är också så att när förbunden vill, kan vi samla oss till ett gemensamt agerande och utnyttja den styrkan. Exempel på det är framförhandlandet av de nya kommunala omställnings- och pensionsavtalen. På det statliga området har förbundsområdena även i löneförhandlingarna ett nära samarbete.

Ett viktigt beslut som fattades 1995 var att utveckla organisationen till en gränsöverskridande organisation öppen för förbund inom både TCO och Saco. Ambitionen var att förbunden skulle samverka oavsett centralorganisationstillhörighet. Huvudavtalen och samarbetet i gemensamma frågor ska vara det som förenar, resonerade vi. År 1998 blev Officersförbundet som första Saco-förbund medlem i OFR. Fler Saco-förbund följde efter. Akademikerförbundet SSR och Lärarnas Riksförbund blev medlemmar 2002, Sveriges läkarförbund 2003 och Fysioterapeuterna 2010.

Idag har OFR 14 medlemsförbund – Lärarförbundet, Vision, Vårdförbundet, Fackförbundet ST, Lärarnas Riksförbund, Akademikerförbundet SSR, Sveriges läkarförbund, Polisförbundet, Ledarna, Officersförbundet, Fysioterapeuterna, Försvarsförbundet, Tull-Kust och Teaterförbundet – som tillsammans organiserar 560 000 medlemmar inom offentlig sektor.

Vi lever i en tid av snabb förändring och utveckling. De fackliga organisationerna måste vara lyhörda och utveckla sitt arbete efter förändringar i omvärlden. OFR är ett resultat av en sådan process och vi har varit flexibla och förändrat vår organisation när nya förbund sökt sig till gemenskapen. Så måste OFR och förbunden fortsätta. TCOs och Sacos förbund har allt att vinna på en nära samverkan. Det stärker medlemmarnas möjligheter att hävda sina intressen både på arbetsplatsen och i samhällslivet.

/Christer Romilson

2015-12-08