Äldre blir allt yngre – allt fler kan och vill arbeta längre!

Det är Delegationen för senior arbetskrafts titel på det betänkande som i förra veckan blev klart. Smart titel, sammanfattar vad det handlar om i en enda mening. Delegationen som letts av erfarne Anders Ferbe, är nu klara med sitt arbete. Det har inte legats på latsidan i denna grupp, flera seniora har jobbat hårt och ihärdigt, det går inte att undvika att bli imponerad av 23 underlagsrapporter på dryga två år som nu utmynnar i detta betänkande. Någon som fortfarande betvivlar senioras bidrag till arbetslivet?

Arbetet i delegationen har utgått från behovet av att Sveriges befolkning stannar längre i arbetskraften för att kunna bära välfärden. Vi är arbetsbefriade för länge i förhållande till arbetsåren, vilket är en konsekvens av att vi lever längre. Delegationen har tagit fasta på de som vill och kan, men inte får. Att det finns bekymmer avseende de som inte orkar eller står långt från arbetsmarknaden av andra skäl låg inte i delegationens uppdrag. Med detta sagt är det tydliga budskap delegationen kommit fram till och också en hel del konkreta förslag. Budskapen kan delas upp i huvudsak två delar. Den första avser våra attityder till äldre arbetskraft i samhället. Det är en negativ attityd som i allt väsentligt bygger på föråldrade uppfattningar om att äldre presterar mindre, är mindre flexibla, är mer sjukliga och mindre benägna att lära nytt. I delegationens rapporter och arbete visar det sig att de flesta negativa antaganden är otidsenliga och felaktiga. Vi har helt enkelt inte uppdaterat vår kunskap och det leder till en syn som utgör det största hindret för ett längre arbetsliv för de som vill och kan. Äldre är friskare, smartare och mer välutbildade än gårdagens och en 70-åring kan jämföras statistiskt med en 50-åring för ett par årtionden sedan i fråga om hälsa och funktionsförmåga. Därtill snor de jobben från de yngre, vilket är ett okunnigt påstående. Det bygger på antagandet att antalet jobb är konstant över tid, vilket faller på sin egen orimlighet. Ju fler i arbete, ju fler arbeten skapas. I rekryteringssammanhang är äldre definierat från 40 plus i en stigande skala. Vi som rekryterat har lett åt helt orimliga kravprofiler i jobbannonser där erfarenhets- och kompetenskraven motsvarar gärna tre decennier i arbetslivet samtidigt som du gärna får vara ”hungrig, flexibel och en medarbetare att satsa på för framtiden”.

Varför tycker vi så här? Vi får leta i under lång tid införlivade uppfattningar, individuella och samhälleliga. Alla dessa ”nudges”, puffar, som påverkar oss till den attityd vi har. Det som också tydligt påverkar vårt agerande är den andra delen av budskapet: regleringar avseende bestämd högsta ålder i våra lagar, huvudsakligen i socialförsäkringsbalken och närliggande lagar, och i kollektivavtal som talar om när en specifik förmån försvinner. Här finns ofta 65 år som angiven ålder och blir tydligt budskap för när du antas gå i pension. Det innebär att omgivningen, arbetsgivaren och du själv förhåller dig till den åldern som default för utträde ur arbetslivet. Sist men inte minst: paradoxen och det direkt skamliga att Sverige, som har högst förväntat antal återstående år i livet med god hälsa (i EU), ur ett globalt perspektiv är ett av de länder med störst ålderism och minst respekt för äldre.

Men nu behöver vi uppdatera attityden. Nudges har den trevliga egenskapen att de kan förändras och leda åt annat håll. Det sker inte av sig själv, det kräver medvetet arbete för att leda rätt.  Delegationen föreslår en fast funktion för främjande av ett längre arbetsliv, med inspiration från Norge. Det är förmodligen helt nödvändigt för att fortsatt påverka systematiskt.  Fler konkreta åtgärder kort sammanfattade är:

• Staten som arbetsgivare skall vara förebild och leda utvecklingen
• Arbetsgivare behöver en utvecklad personalpolitik och utbildning av chefer för ett åldersmedvetet ledarskap
• Arbete för att främja en god arbetsmiljö där krav skall motsvaras av resurser (gynnar alla)
• Ökad flexibilitet för möjliggörande av längre arbetsliv, exempelvis arbetstider, arbetsuppgifter och 80-90-100 modell
• Livslångt lärande och möjlighet till studiestöd, det senare kopplat till riktålder för pension
• Pensionsrelaterade åldersgränser bör höjas samordnat, dvs systemen skall hänga ihop
• Utformning av skattelagstiftning som ger låga incitament för fortsatt arbete skall ändras
• DOs tillsyn av arbetsgivares arbete med aktiva åtgärder för att förebygga åldersdiskriminering skall öka i omfattning
• Äldre skall i högre grad finnas i beslutande församlingar, tex riksdag och på kommunal, regional nivå
• Fortsatt forskning i frågan och information vad ett längre arbetsliv betyder för individen

Alla dessa förslag är konkreta, dock inte alla lätta att genomföra. Delegationen adresserar en särskild uppmärksamhet och roll för parterna på arbetsmarknaden för den fasta funktion som de föreslår. Förutsättningen är en bra trepartsdialog i de frågor som arbetsmarknadens parter har att hantera. För oss fackliga organisationer är det viktigt att både ta det samhällsansvar som åläggs oss samtidigt som vi företräder medlemmarnas intressen. Vi bejakar det längre arbetslivet samtidigt som vi inte väjer för det som är viktigt för medlemmarna, exempelvis arbetsmiljö i frågan krav kopplat till resurser.  Avgörande är att kravet om att arbeta längre motsvaras av möjligheter och förmåner som erbjuds i lag, förordning och kollektivavtal.

Det är ett mycket bra jobb de gjort, delegationen. Det är uppenbart att ledamöterna och experterna är seniora med stor kompetens och kunskap om var akilleshälarna finns.

4 februari 2021

Eva Fagerberg, Kanslichef/1:a ombudsman OFR